Alla har vi en bok eller rapport hemma i hyllan som påverkat oss stort och som vi önskar att resten av världen hade läst. Miljöaktuellt har bett miljöproffsen ta fram sina favorittexter och dela med sig.



Namn: Lydiah Wålsten
Ålder: 26
Arbetar som: Ansvarig för miljö- och tillväxtfrågor på tankesmedjan Timbro

Favoritrapport: The Rhino Poaching Crisis: A Market Analysis, av Michael 't-Sas Rolfes
Antal sidor och förlag: Policy Paper, 18 sidor, www.rhino-economics.com

Varför den bör läsas: De senaste fem åren har tjuvjakten på noshörningar i Sydafrika ökat kraftigt. Tidigare sköts ett tjugotal djur per år, men förra året var det mer än 400 djur som föll offer för tjuvjägare. Miljöekonomen Michael 't-Sas Rolfes, själv från Sydafrika, har ägnat hela sin karriär åt att studera hur man kan rädda utrotningshotade djur som tiger, elefant och noshörning.

Genom att förstå de ekonomiska drivkrafterna bakom tjuvjakten på noshörning menar 't-Sas Rolfes att vi kan rädda djuren. Men då behöver vi tänka kreativt och fundera på varför nuvarande politik inte fungerar.

Det har redan gjorts åtskilliga försök att stoppa handeln med noshörningshorn. I mitten av 70-talet infördes ett handelsförbud. Men förbudet ryckte inte undan mattan för handeln, eftersom det fortfarande fanns efterfrågan. Vad handelsförbudet främst gjorde var att kriminalisera handeln. Och när handeln blev illegal, drevs priset på noshörningshorn upp, eftersom det blev mer riskabelt.

Högre priser lockade i sin tur fler guldgrävare. Så trots goda intentioner blev effekten av handelsförbudet att tjuvjakten på noshörningar blev värre.

Under de senaste tio åren har den starka ekonomin i Kina och Vietnam – där malt noshörningshorn bland annat tros bota cancer – skapat ytterligare en ny våg av ökande efterfrågan. Priserna på horn har gått upp och tjuvjakten har ökat markant.

Situationen är nu akut. Så vad måste göras? 't-Sas Rolfes förespråkar en marknadslösning som testades med den vita noshörningen i Sydafrika på 90-talet. Med privat ägande av djuren genom märkning skapades drivkrafter att inte bara döda djuren, utan också att ta hand om dem långsiktigt.

Strategin fungerade och noshörningsstammen växte. I början av 90-talet fanns bara cirka 6000 vita noshörningar, i dag beräknas det finnas drygt 18 000 vita noshörningar i Sydafrika.

Det arbete som 't-Sas Rolfes gör pekar på vikten av att analysera ekonomiska drivkrafter när man ska upprätta regelverk som fungerar i praktiken. I stället för att fortsätta på vägen med kriminalisering, som driver upp priserna ytterligare, är det viktigaste vi kan göra för att rädda noshörningen att upprätta äganderätt och komma bort från det ekologen Garrett Hardin kallade “Tragedy of the Commons”, allmänningarnas tragedi.

Bästa citatet: “The challenge for rhino conservation may not be that there are too many potential consumers, but rather the existence of a relatively small number of really persistent ones, oblivious to legality and ethical arguments, and willing to pay increasingly high prices to acquire rhino horn. In the case of the latter scenario a different approach might be far more effective: providing an appropriately regulated supply to the market.”

Om jag var tvungen att ge bort mitt exemplar till någon: Generalsekreterare John E Scanlon på CITES, Convention on International Trade in Endangered Species of Wild Fauna and Flora. Dessa insikter kan vara avgörande i kampen för att rädda noshörningen från utrotning.



***
Vilket miljöproffs vill du ska ge sitt lästips? Hör av dig till Miljöaktuellt
Missa inte nästa veckas tips - anmäl dig till Miljöaktuellts nyhetsbrev