I veckan samlas världens ledare i Brasilien för toppmötet Rio +20. Där ska de diskutera framtiden. Tjugo år efter det första FN-toppmötet om miljö och utveckling är temat för denna omgång grön ekonomi, hållbar utveckling och fattigdomsbekämpning.

Varför är denna konferens så viktig och varför strävar man efter grön ekonomi? Grön ekonomi innebär ökad välfärd och social rättvisa, samtidigt som miljörisker och ekologiska kapacitetsbrister minskas radikalt. I en grön ekonomi drivs tillväxten av investeringar som minskar trycket på miljön och miljötjänsterna, samtidigt som energi- och resurseffektiviteten ökar.

Eller, för att citera en afrikansk diplomat: Det handlar om vår överlevnadsstrategi. Grön ekonomi skapar hållbar utveckling och välfärd för oss och vår planet. Utan social rättvisa får vi ingen hållbar utveckling och utan sund förvaltning av våra naturresurser blir det ingen tillväxt. Hållbar tillväxt är en förutsättning för att vi ska få välfärd för många i stället för misär för alla.

Visserligen har vi kommit långt sedan 1992, men det räcker inte. Miljontals människor svälter fortfarande varje dag. Om vi fortsätter att använda våra resurser på samma sätt kommer vi redan 2050 att behöva mer än två planeter för att tillgodose våra behov och många kommer aldrig att kunna förbättra sin livskvalitet.

Det är de fattiga i våra samhällen som kommer att lida mest om vi använder våra resurser på ett ohållbart sätt, eftersom deras liv och försörjning är direkt beroende av vatten, land, hav, skog och mark. Flera nya och framväxande problem hotar vår hållbara utveckling: klimatförändringen och den allt mer omfattande vattenbristen, men också vår dåliga beredskap för naturkatastrofer och förlusten av biologisk mångfald och ekosystem.

Men vi kan tackla dessa problem och förvandla dem till möjligheter. Många länder har lärt sig att utnyttja sina resurser på ett hållbart sätt, utan att göra om våra misstag. Det gäller allt från skog och biologisk mångfald till mark och mineraler. I utvecklingsländerna skulle man kunna öka resursproduktiviteten med 70 och 85 procent. De länder som lär sig att utnyttja sina naturtillgångar på ett smart och hållbart sätt kommer att vara morgondagens vinnare. Enligt en rapport från Internationella arbetsorganisationen kan övergången till en grönare ekonomi skapa mellan 15 och 60 miljoner nya jobb över hela världen under de kommande tjugo åren och minska fattigdomen för miljontals människor.

Därför kämpar EU för att Rio 20+ ska ge konkreta resultat. Vi vill starta något bestående, något som påverkar människors liv. Den här konferensen handlar i första hand om människor, om oss, om vår framtid. Vi vill satsa på följande mål för den gröna ekonomin: vatten, hav, land och ekosystem, skogen, hållbar energi och resurseffektivitet, även avfall. Detta är avgörande för en hållbar tillväxt, och det handlar om livsmedelssäkerhet, fattigdomsbekämpning och social utveckling. Vi hoppas att dessa mål ska få den privata sektorn att investera, driva på teknisk innovation och skapa jobb. Efter Rio de Janeiro-mötet hoppas vi att alla börsnoterade och stora privata företag tar med hållbarhet i sina årsrapporter, eller förklarar varför de inte gör det. Världsbanken har fått företag att använda naturredovisningssystem i sin statistik. Det skulle kunna vara början på något nytt, där naturtillgångar och hållbarhet värderas i pengar. Men denna förändring är inte möjlig om inte alla är med. Det är inte bara politikerna som måste övertygas, utan vi måste också få med oss företagen, det civila samhället och de enskilda individerna.

Många länder har det mycket bättre i dag än för tjugo år sedan, men de fattigaste i världen behöver fortfarande utbildning, infrastruktur och kunskap. Därför är EU fortfarande den största biståndsgivaren i världen. 2011 gav vi 53 miljarder euro i utvecklingsstöd, vilket är över hälften av allt bistånd som gavs i hela världen. Därför håller vi också våra löften. Trots finanskrisen bekräftade EU-länderna nyligen sina åtaganden, som kommer att ge en avsevärd ökning av utvecklingsstödet till 2015, bland annat till projekt som har att göra med Rio-resultaten.

Så vilken framtid vill vi ha? Så här svarar sjuttonåriga Brittany Trilford från Nya Zeeland, vinnare i tävlingen Den framtid vi vill ha (The Future We Want), som kommer att tala till världsledarna vid Rio-konferensen: – Ärligt talat är jag redan glad om jag får någon framtid. Om jag kan vara säker på det. För det kan jag inte i dag.
Det handlar inte bara om framtiden för Brittanys generation och generationerna efter henne. Det handlar också om oss själva. Det är vår egen framtid vi riskerar om vi inte tar itu med problemen med begränsade resurser, ohållbar utveckling och den omfattande fattigdomen. Vi får inte missa chansen att välja vår framtid medan vi fortfarande har någon.

Janez Potočnik, EU-kommissionär med ansvar för miljön