Vladimir Chuprov från Greenpeace ryska kontor hade två intensiva dagar när han i förra veckan var på besök i Stockholm. Han träffade bland annat Sveriges miljöminister Lena Ek, den svenska Arktisambassadören Gustaf Lind, Miljöpartiets språkrör Åsa Romson samt de miljöpolitiske talespersonerna för Vänsterpartiet och Folkpartiet, Jens Holm respektive Anita Brodén.

Chuprov hann även med att träffa Miljöaktuellt.

− Jag är här för att jag menar att Sverige har en viktig roll att spela när det gäller utvecklingen i Arktis, säger Vladimir Chuprov. Sverige har, nu när landet är ordförande i Arktiska rådet, en möjlighet att föra upp viktig information på bordet och starta en internationell dialog om utvecklingen i Arktis. I dag har vi närmast en monolog från transnationella oljebolag, korrupta politiker och politiker som främst har geopolitiska intressen i regionen.

Enligt Chuprov är det extremt viktigt, av flera anledningar, att få till ett stopp på den storskaliga industrialisering som nu ser ut att starta på allvar i det arktiska havsområdet, där det framför allt är oljeindustrin och gasindustrin som driver på. 

− För det första måste vi ju minska det fossila beroendet i världen, annars klarar vi inte av att hålla uppvärmningen av planeten under två grader. Att leta ny olja och gas i Arktis är därför vansinne. Det är också tragiskt, eftersom det är klimatförändringarna som delvis ligger bakom det faktum att isarna smälter och som nu gör att de här nya områdena blir tillgängliga för oljebolagen.

För det andra handlar det enligt Chuprov om de många miljömässiga riskerna. Han jämför med hur industrialiseringen som skett hittills sett ut, men då inte ute till havs, utan på land i de arktiska och subarktiska regionerna i Ryssland.

− En vanlig uppskattning är att omkring fem miljoner ton olja läcker ut i den ryska naturen varje år, där majoriteten beror på oljeindustrin och på trasiga oljeledningar. Runt 500 000 ton olja, det är en officiell siffra, läcker ut i Arktiska havet via floder som Yenisei, Ob´ och Lena.

För att hitta en jämförelse till dessa siffror kan man titta på katastrofen i Mexikanska Golfen för snart två år sedan. Uppskattningar där pekar på att cirka 700 000 ton läckte ut.

En viktig skillnad är dock att det i Ryssland inte rör sig om en enda olycksplats. Under 2010 uppskattas det att så mycket som 28 000 läckor uppstod i ryska oljeledningar.  

− Vi har en Deepwater Horizon-olycka varje år i Ryssland, men ingen vet om det. Ska oljebolagen nu bege sig ut till havs så är det bara en tidsfråga innan det blir katastrofala läckor även där, men då får du mycket värre konsekvenser för miljön eftersom det är närmast omöjligt att få bort oljan.



För det tredje handlar det enligt Chuprov om de sociala konsekvenserna. I Ryssland satsas det enorma pengar på PR och på att sälja in den arktiska exploateringen till den ryska befolkningen med löften om pengar, arbetstillfällen och högre levnadsstandard.

Vladimir Chuprov som själv tillhör ursprungsbefolkningen har dock sett en helt annan bild av verkligheten.

− Situationen blir på många håll faktiskt sämre, även med all olja. Pengarna försvinner som i ett stort svart hål och vi ser fler självmord, mer av alkoholism, prostitution och sjukdomar. Trots alla löften om rikedomar stänger skolor ner. I Komirepubliken där jag kommer från är självmordsfrekvensen bland ursprungsbefolkningen den högsta i Ryssland, och Ryssland ligger som bekant i topp när det gäller självmord i världen.

Chuprov hoppas nu att Sverige kan bidra till att diskussionen om dessa frågor kommer upp på den internationella agendan − innan det att situationen i Arktis förvärras än mer. 

− Utrikesminister Carl Bildt kan som ordförande i Arktiska rådet lyfta dessa frågor. Men han har inte monopol på processen, så om inte han gör det hoppas jag att andra svenska politiker tar sitt ansvar och arbetar för att skydda Arktis.