Ida Tjerngren. Foto: Andreas Drott, SLU.<br />
Ida Tjerngren. Foto: Andreas Drott, SLU.
Tro det eller ej, men alkärr är rätt medicin för att råda bot på höga halter av det giftiga ämnet metylkvicksilver. Det visar Ida Tjerngren, som försvarar sin avhandling om två veckor vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.

Skulle man därför kunna anlägga alkärr för att minska mängden metylkvicksilver?
‒ Jag har studerat områden som tidigare varit kärr, sedan dikats ur och nu restaurerats, så jag vet inte om dessa resultat gäller för nyanlagda alkärr. Alar är ju de första träd som växer upp i bäcknära zoner vid landhöjning. Men det är nog inte klibbalen i sig självt som är förklaringen, utan snarare att dessa kärr utgör en näringsrik miljö med mycket mikroorganismer, säger Ida Tjerngren till Miljöaktuellt.

Men om det är näringen det hänger på, kan man gödsla bort metylkvicksilvret?
‒ Intressant fråga, även om den är hypotetisk. Det kanske man kan, men gödslingen skulle nog leda till andra, större problem, säger Ida Tjerngren.


Foto: Ida Tjerngren.

Hon har studerat sammanlagt sju våtmarker. I alla våtmarker där det inte fanns al, bildades metylkvicksilver, vilket tycktes bero på den näringsfattiga miljön.
‒ Lärdomen blir att om man ska restaurera våtmarker, bör man koncentrera sig på alkärr för att på så sätt bidra till nedbrytningen av metylkvicksilver i skog och mark, säger Ida Tjerngren.

Själva kvicksilvret försvinner inte, utan övergår i oorganisk form och bildar föreningar som är mindre gifta är det organiska metylkvicksilvret, som förbjöds på 1960-talet efter att man bland annat upptäckt  neurologiska skador hos fåglar.