Den europeiska ålen fortsätter att minska i en alarmerande hastighet, konstaterar Internationella havsforskningsrådet ICES i sin senaste ålrapport.

De tre senaste årskullarna av inkommande glasålar var särskilt små. Mellan 2008 och 2009 minskade inflödet med ytterligare 50-60 procent från en redan rekordlåg nivå.

Enligt ICES finns det indikationer på att ålarnas förökning är påverkad av att lekbeståndet blivit så litet. Det kan alltså vara så att det numera finns så få ålar att de har svårt att hitta varandra i Sargassohavet.

Den senaste utvärderingen föranleder ICES att återigen upprepa sitt vetenskapliga råd att all mänskligt orsakad åldöd bör minskas till så nära noll som möjligt.

I sin rapport skriver ICES att de totala landningarna i några länder såsom till exempel Sverige är i stort sett opåverkade av de restriktioner som införts. Fiskedödligheten är därför sannolikt hög i vissa områden.

Som Miljöaktuellt har berättat i ett undersökande reportage, bygger den svenska ålplanen på att fisket ska minska något, frivilliga åtgärder ska genomföras vid vattenkraftverk och utplanteringen av importerade glasålar ska öka kraftigt.

Förutom att ICES slår fast att det är nödvändigt med ett totalt fiskestopp för att rädda arten konstaterar man också att utplanteringen av glasål är verkningslös.

I rapporten skriver man att utplanteringen sannolikt inte kommer att bidra till att förbättra situationen för beståndet. Detta eftersom det enligt ICES dels inte finns något överskott av glasålar någonstans, dels finns bevis på att utplanterade ålar får störd navigeringsförmåga.

I Sverige tar det cirka 20 år för utplanterade glasålar att bli könsmogna och då får de alltså enligt ICES svårt att hitta tillbaka till Sargassohavet, den enda plats där nya ålar kan bli till.

ICES upprepar också att EU:s mål om att minst 40 procent av ålarna ska överleva jämfört med ett tänkt jungfruligt tillstånd, är lägre än ICES rekommendation att minst hälften av de könsmogna silverålarna ska kunna ta sig iväg till Sargassohavet.