Av
Fiskeriverkets forskningsfartyg Argos gjorde totalt 50 tråldrag nattetid mellan den 25 januari och den 11 februari. Enligt den metod som används ska minst två tråldrag görs på varje ruta om 30 gånger 30 sjömil (55 x 55 kilometer).
Yngeltrålningen görs varje år vid den här tiden av Nordsjöländerna med en standardiserad yngeltrål för att kontrollera resultatet av den senaste höstens lek för Nordsjösillen. Men som bieffekt får man även data om skarpsill och ål.
Värst är det ställt för ålen. Det senaste ”goda” året var 2000 då man i genomsnitt fick nästan ett ålyngel per tråldrag. Sedan dess har det sett mycket dystert ut.
2001 fick man närapå noll ålyngel per tråldrag.
2002 steg det till ungefär 0,25 ålyngel per tråldrag.
2003 och 2004 fick man inte ett enda ålyngel i trålen.
2005, 2006, och 2007 fick man ungefär 0,1 till 0,2 ålyngel per tråldrag.
Sedan dess har inga ålyngel synts till. I år är det alltså tredje året i rad som man inte ser några som helst tecken på att nya ålar flyter in från Sargassohavet mot den svenska kusten.
– Siffrorna är inte helt vetenskapliga, för alla tråldrag varar inte i lika många minuter. Man måste räkna om det till antalet yngel per volym vattenmassa om det ska bli korrekt, och det har inte gjorts ännu, säger expeditionsledaren Ann-Christin Rudolfi vid Fiskeriverkets havsfiskelaboratorium i Lysekil.
– Men de siffror vi har fått under årens lopp är en bra indikator på att antalet ålyngel har minskat drastiskt.
Den europeiska ålen är Sveriges mest hotade fiskart. Fisken klassas som akut utrotningshotad på rödlistan över hotade arter. Enligt Internationella Havsforskningsrådets ålgrupp kan den vara bortom räddning inom några få år.
I ett grävande reportage i Miljöaktuellt nummer 10/2009 som gjordes tillsammans med TV4:s Kalla fakta visade vi på punkt efter punkt varför Sveriges förvaltningsplan för ålen är otillräcklig eller till och med kontraproduktiv.
Yngeltrålningen görs varje år vid den här tiden av Nordsjöländerna med en standardiserad yngeltrål för att kontrollera resultatet av den senaste höstens lek för Nordsjösillen. Men som bieffekt får man även data om skarpsill och ål.
Värst är det ställt för ålen. Det senaste ”goda” året var 2000 då man i genomsnitt fick nästan ett ålyngel per tråldrag. Sedan dess har det sett mycket dystert ut.
2001 fick man närapå noll ålyngel per tråldrag.
2002 steg det till ungefär 0,25 ålyngel per tråldrag.
2003 och 2004 fick man inte ett enda ålyngel i trålen.
2005, 2006, och 2007 fick man ungefär 0,1 till 0,2 ålyngel per tråldrag.
Sedan dess har inga ålyngel synts till. I år är det alltså tredje året i rad som man inte ser några som helst tecken på att nya ålar flyter in från Sargassohavet mot den svenska kusten.
– Siffrorna är inte helt vetenskapliga, för alla tråldrag varar inte i lika många minuter. Man måste räkna om det till antalet yngel per volym vattenmassa om det ska bli korrekt, och det har inte gjorts ännu, säger expeditionsledaren Ann-Christin Rudolfi vid Fiskeriverkets havsfiskelaboratorium i Lysekil.
– Men de siffror vi har fått under årens lopp är en bra indikator på att antalet ålyngel har minskat drastiskt.
Den europeiska ålen är Sveriges mest hotade fiskart. Fisken klassas som akut utrotningshotad på rödlistan över hotade arter. Enligt Internationella Havsforskningsrådets ålgrupp kan den vara bortom räddning inom några få år.
I ett grävande reportage i Miljöaktuellt nummer 10/2009 som gjordes tillsammans med TV4:s Kalla fakta visade vi på punkt efter punkt varför Sveriges förvaltningsplan för ålen är otillräcklig eller till och med kontraproduktiv.
