Genom en tydlig arbetslinje har regeringen som sagt skapat utrymme för de största satsningarna på miljö- och energiområdet någonsin. Den mest prioriterade frågan i valrörelsen 2006 var jobben. Men inte för Miljöparitet. För de vill inte jobba. De driver en politik som bygger på att människor inte ska arbeta med förslag som arbetstidsförkortning, friår och medborgarlön. Den politiska motsatsen är en tydlig arbetslinje plus långsiktiga, rättvisa och beprövade principer som att förorenaren betalar, morötter istället för piskor och mest miljö för pengarna har lett till att Sverige ligger i framkant vad gäller klimatarbetet i världen.
En grön skatteväxling brukar betyda en sänkning av skatt på arbete och en höjning av skatt på energi. Det skulle alltså gå jämnt upp. En in och en ut. Socialdemokraterna med stöd från Miljöpartiet genomförde ett sådant system under sin sista tid vid makten och marknadsförde det med buller och bång. Men en liten justering, att flytta pengar från en kolumn till en annan i en jättebudget är inte en offensiv miljöpolitik. Deras budgetjustering är inte jämförbar med förändringen vi genomfört nu, med stora skattesänkningar på arbete kombinerat med skattehöjningar på koldioxid.
Skattesänkningarna på arbete är bra mycket större än skattehöjningarna på energiområdet. Miljöeffekterna är enorma. Fler i arbete har lett till stärkta finanser och utökat utrymme för satsningar på miljöområdet. Aldrig tidigare har vi haft starkare miljöbudgetar.
Vi har också använt skattesystemet för att öka antalet miljövänligare bilar, öka konsumtionen av tjänster, se till att fler arbetar för att få resurser till att bygga ut infrastruktur för att öka effektiviteten – vilket är ett förhållningssätt som kan låta tråkigt men som har goda miljöeffekter.
Det gröna skatteskiftet ger både grönare energiomställning och nya anslag till miljö- och klimatområdet. Satsningarna på havsmiljön, klimatmiljarden, forskning, infrastruktur och hållbara städer har genomförts tack vare en regering som tar ansvar för arbetslinjen. Miljö- och klimatpolitik får aldrig bli en ursäkt för skattehöjningar. Det är kortsiktigt och oansvarigt och gör en offensiv miljöpolitik till en marginaliserad lyx vi och andra länder bara kan prioritera i goda tider.
En ansvarsfull klimatpolitik kräver en regering som står upp för både arbetslinje och finansiering. De rödgröna partierna vill både skärpa miljö- och energibeskattningen och samtidigt höja skatten på arbete. Vad blir effekterna av det?
Det har betydelse hur skattesänkningar och skatteväxlingar införs. Jobbskatteavdraget påverkar statens inkomster. Den förra regeringens skatteväxling via höjt grundavdrag påverkar kommunernas skattebas och leder i förlängningen till ett ökat kommunalt behov av statsbidrag. Det är vi så klart emot. Skattesänkningar genom höjt grundavdrag urholkar kommunernas skattebas och därmed välfärdens kärna.
Jag längtar till valrörelsen. I bästa fall föreslår oppositionspartierna ännu en skatteväxling. Mer troligt är att en regering med Vänsterpartiet som medlem sänker alla möjligheter till att fortsätta använda skatt som verktyg skapa de bästa förutsättningarna för global klimatomställning. Oppositionen skryter gärna med gröna skatteväxlingar och överbudspolitik. Vi svarar med en miljö- och klimatpolitik i ett större perspektiv.
En grön skatteväxling brukar betyda en sänkning av skatt på arbete och en höjning av skatt på energi. Det skulle alltså gå jämnt upp. En in och en ut. Socialdemokraterna med stöd från Miljöpartiet genomförde ett sådant system under sin sista tid vid makten och marknadsförde det med buller och bång. Men en liten justering, att flytta pengar från en kolumn till en annan i en jättebudget är inte en offensiv miljöpolitik. Deras budgetjustering är inte jämförbar med förändringen vi genomfört nu, med stora skattesänkningar på arbete kombinerat med skattehöjningar på koldioxid.
Skattesänkningarna på arbete är bra mycket större än skattehöjningarna på energiområdet. Miljöeffekterna är enorma. Fler i arbete har lett till stärkta finanser och utökat utrymme för satsningar på miljöområdet. Aldrig tidigare har vi haft starkare miljöbudgetar.
Vi har också använt skattesystemet för att öka antalet miljövänligare bilar, öka konsumtionen av tjänster, se till att fler arbetar för att få resurser till att bygga ut infrastruktur för att öka effektiviteten – vilket är ett förhållningssätt som kan låta tråkigt men som har goda miljöeffekter.
Det gröna skatteskiftet ger både grönare energiomställning och nya anslag till miljö- och klimatområdet. Satsningarna på havsmiljön, klimatmiljarden, forskning, infrastruktur och hållbara städer har genomförts tack vare en regering som tar ansvar för arbetslinjen. Miljö- och klimatpolitik får aldrig bli en ursäkt för skattehöjningar. Det är kortsiktigt och oansvarigt och gör en offensiv miljöpolitik till en marginaliserad lyx vi och andra länder bara kan prioritera i goda tider.
En ansvarsfull klimatpolitik kräver en regering som står upp för både arbetslinje och finansiering. De rödgröna partierna vill både skärpa miljö- och energibeskattningen och samtidigt höja skatten på arbete. Vad blir effekterna av det?
Det har betydelse hur skattesänkningar och skatteväxlingar införs. Jobbskatteavdraget påverkar statens inkomster. Den förra regeringens skatteväxling via höjt grundavdrag påverkar kommunernas skattebas och leder i förlängningen till ett ökat kommunalt behov av statsbidrag. Det är vi så klart emot. Skattesänkningar genom höjt grundavdrag urholkar kommunernas skattebas och därmed välfärdens kärna.
Jag längtar till valrörelsen. I bästa fall föreslår oppositionspartierna ännu en skatteväxling. Mer troligt är att en regering med Vänsterpartiet som medlem sänker alla möjligheter till att fortsätta använda skatt som verktyg skapa de bästa förutsättningarna för global klimatomställning. Oppositionen skryter gärna med gröna skatteväxlingar och överbudspolitik. Vi svarar med en miljö- och klimatpolitik i ett större perspektiv.
