(Walvis Bay, Namibia i december) Det kalla havsvattnet utanför Namibias ökenartade kust brukar dessa dagar sjuda av marint liv. Här trängs normalt hundratals delfiner med valar och sälar. Men i år har man kunnat notera en illavarslande minskning av främst delfiner sedan varma havsströmmar blandats upp med det kyliga vattnet. Marinbiologer i regionen ser det hela som en följd av den globala klimatförändringen.
Det är inflödet av iskalla, näringsrika bottenströmmar från vattnen söder om Sydafrika som skapat förutsättningar för den ovanligt goda fisktillgången längs Namibias Atlantkust. Det är därför som hundratals delfiner och valar vallfärdar hit. Särskilt valarna konsumerar väldiga mängder med småfisk.
- På senare år har vi sett hur de kalla strömmarna fått konkurrens av varmt näringsfattigt vatten från andra delar av Atlanten, säger Hashali Hamukuaya, i Kommission för Benguelaströmmen.
Vattnen utanför Namibias ökenartade kust har länge varit ett populärt tillhåll för hundratals delfiner. Nu fruktar man att klimatförändringarna ligger bakom de senaste årens kraftiga minskning av både delfiner och valar i området. Foto: Mike Lloyd
Enligt Hamukuaya har Namibia drabbats av en afrikansk motsvarighet till El Ninjo, det väderfenomen som förändrat det marina livet längs Sydamerikas kuster.
- Vi har sett hur syrebristen och därmed också bristen på fisk slår mot det marina livet i vattnen utanför Walvis bay. Förra året låg det drivor med död fisk, som drivit i land sedan den haft svårigheter att andas i det syrefattiga vattnet. Och finns det ingen fisk i vattnet, så lockas inte heller delfiner och valar till sina gamla jaktmarker, konstaterar Hamukuaya.
Med ett alltmer utarmat fiske, blir det också allt svårare för fiskesamhällena längs kusten att överleva. Redan tidigare har fiskarna haft problem med minskade fångster av ansjovis och småsill. Den tilltagande syrebristen drabbar inte bara fiskebeståndet utan också korallreven som vittrar sönder. Det betyder att hela den lukrativa industrin med krabbor och ostron hotas.
Redan nu har visa fiskarter försvunnit helt och hållet. Sälarna har bytt boplatser och allt färre delfinerna leker i vattnen längs kusten.
Nu fruktar forskarna att utarmningen av det marina livet ska drabba även de afrikanska pingvinerna. I så fall försvinner ännu ett av de stora dragplåstren i den hittills så framgångsrika ekoturismen.
Redan 2008 konstaterade FNs miljöprogram UNEP att 61 av världens totalt 64 marina ekosystem av betydenhet höll på att värmas upp till följd av klimatförändringarna. Det område som berörs av Benguelaströmmen utanför Namibias kust är en av dessa. Här har vattentemperaturen höjts med en grad de senaste decennierna.
- Det kanske inte verkar vara så mycket men i det här sammanhanget är det en dramatisk förändring. Faktum är att fiskens hela livsmönster förändras med utebliven romproduktion som följd, konstaterar Hamukuaya.
Nedgången i fisket har fått svåra socioekonomiska konsekvenser för fiskesamhällena längs Namibias och Angolas kuster.
Enligt beräkningar från jordbruksorganisation FAO lever 42 miljoner människor på fiske runt om i världen samtidigt som fisk svarar för huvudintaget av protein för 2,8 miljarder människor.
Vid ett möte om världens oceaner i Indonesien i maj i år, uttryckte fiskeministrar från hela världen sin oro över klimatomställningens konsekvenser för fisket, såväl globalt som i deras egna hemländer. Oron gällde både matsäkerheten för befolkningen och de ekonomiska avbräck som hotar.
I Namibia svara fiskeindustrin för sex procent av BNP med totalt 13 000 anställda. Fisket har alltså en central roll i ett land där arbetslösheten i genomsnitt är så hög som 40 procent.
Isabel Dewee, 48 år, arbetar på en konservfabrik där man lägger in fisk från Marocko.
- På det här sättet får jag i alla fall ihop till mat för mig och mina barn även om det innebär hårt arbete 12 timmar om dagen, ibland ofta på helgerna, säger Dewee.
Samtidigt har konservfabrikerna svårt att få ekonomin att gå ihop med ständigt krympande råvaror. Så även här väntas uppsägningar.
35-åriga fiskaren Malakia Haugo har haft svårt att få pengarna att räcka de senaste åren. Förr brukade han tjäna 300 dollar (2130 kronor) i månaden på någon av de många trålare som då var i trafik.
-Nu blir det mest tillfälliga småjobb på de få båtar som fortfarande lägger ut, säger Haugo som avvaktar nya jobbtillfällen i hamnen i Walwis Bay med pass och sjömansbok i högsta hugg.
För Nambias del är inte bara havsströmmarnas nya banor som skapar problem. Landets karga kust längs Atlanten hör också till de områden som drabbas hårdast i Afrika vid en eventuell höjning av havsvattensnivån. Ett omfattande forskningsprojekt har därför dragits igång för att hitta nya vägar ur krisen.
- I samarbete med marinbiologer i Namibia och Angola studerar vi havsströmmarnas rörelser för att se hur vi ska tackla den negativa utvecklingen för såväl fisket som ekonomin i stort, säger forskaren Geoff Brunditt vid Centret för Marina studier i Kapstaden i Sydafrika.
- Eftersom mycket tyder på att klimatförändringar spelar en viktig roll i sammanhanget, har vi
stora förhoppningar på konstruktiva lösningar i Köpenhamn, tillägger Brunditt.
Servaas van den Bosch
(Skribenten är frilansjournalist, knuten till Panosinstitutet i London)
Det är inflödet av iskalla, näringsrika bottenströmmar från vattnen söder om Sydafrika som skapat förutsättningar för den ovanligt goda fisktillgången längs Namibias Atlantkust. Det är därför som hundratals delfiner och valar vallfärdar hit. Särskilt valarna konsumerar väldiga mängder med småfisk.
- På senare år har vi sett hur de kalla strömmarna fått konkurrens av varmt näringsfattigt vatten från andra delar av Atlanten, säger Hashali Hamukuaya, i Kommission för Benguelaströmmen.
Vattnen utanför Namibias ökenartade kust har länge varit ett populärt tillhåll för hundratals delfiner. Nu fruktar man att klimatförändringarna ligger bakom de senaste årens kraftiga minskning av både delfiner och valar i området. Foto: Mike Lloyd
Enligt Hamukuaya har Namibia drabbats av en afrikansk motsvarighet till El Ninjo, det väderfenomen som förändrat det marina livet längs Sydamerikas kuster.
- Vi har sett hur syrebristen och därmed också bristen på fisk slår mot det marina livet i vattnen utanför Walvis bay. Förra året låg det drivor med död fisk, som drivit i land sedan den haft svårigheter att andas i det syrefattiga vattnet. Och finns det ingen fisk i vattnet, så lockas inte heller delfiner och valar till sina gamla jaktmarker, konstaterar Hamukuaya.
Med ett alltmer utarmat fiske, blir det också allt svårare för fiskesamhällena längs kusten att överleva. Redan tidigare har fiskarna haft problem med minskade fångster av ansjovis och småsill. Den tilltagande syrebristen drabbar inte bara fiskebeståndet utan också korallreven som vittrar sönder. Det betyder att hela den lukrativa industrin med krabbor och ostron hotas.
Redan nu har visa fiskarter försvunnit helt och hållet. Sälarna har bytt boplatser och allt färre delfinerna leker i vattnen längs kusten.
Nu fruktar forskarna att utarmningen av det marina livet ska drabba även de afrikanska pingvinerna. I så fall försvinner ännu ett av de stora dragplåstren i den hittills så framgångsrika ekoturismen.
Redan 2008 konstaterade FNs miljöprogram UNEP att 61 av världens totalt 64 marina ekosystem av betydenhet höll på att värmas upp till följd av klimatförändringarna. Det område som berörs av Benguelaströmmen utanför Namibias kust är en av dessa. Här har vattentemperaturen höjts med en grad de senaste decennierna.
- Det kanske inte verkar vara så mycket men i det här sammanhanget är det en dramatisk förändring. Faktum är att fiskens hela livsmönster förändras med utebliven romproduktion som följd, konstaterar Hamukuaya.
Nedgången i fisket har fått svåra socioekonomiska konsekvenser för fiskesamhällena längs Namibias och Angolas kuster.
Enligt beräkningar från jordbruksorganisation FAO lever 42 miljoner människor på fiske runt om i världen samtidigt som fisk svarar för huvudintaget av protein för 2,8 miljarder människor.
Vid ett möte om världens oceaner i Indonesien i maj i år, uttryckte fiskeministrar från hela världen sin oro över klimatomställningens konsekvenser för fisket, såväl globalt som i deras egna hemländer. Oron gällde både matsäkerheten för befolkningen och de ekonomiska avbräck som hotar.
I Namibia svara fiskeindustrin för sex procent av BNP med totalt 13 000 anställda. Fisket har alltså en central roll i ett land där arbetslösheten i genomsnitt är så hög som 40 procent.
Isabel Dewee, 48 år, arbetar på en konservfabrik där man lägger in fisk från Marocko.
- På det här sättet får jag i alla fall ihop till mat för mig och mina barn även om det innebär hårt arbete 12 timmar om dagen, ibland ofta på helgerna, säger Dewee.
Samtidigt har konservfabrikerna svårt att få ekonomin att gå ihop med ständigt krympande råvaror. Så även här väntas uppsägningar.
35-åriga fiskaren Malakia Haugo har haft svårt att få pengarna att räcka de senaste åren. Förr brukade han tjäna 300 dollar (2130 kronor) i månaden på någon av de många trålare som då var i trafik.
-Nu blir det mest tillfälliga småjobb på de få båtar som fortfarande lägger ut, säger Haugo som avvaktar nya jobbtillfällen i hamnen i Walwis Bay med pass och sjömansbok i högsta hugg.
För Nambias del är inte bara havsströmmarnas nya banor som skapar problem. Landets karga kust längs Atlanten hör också till de områden som drabbas hårdast i Afrika vid en eventuell höjning av havsvattensnivån. Ett omfattande forskningsprojekt har därför dragits igång för att hitta nya vägar ur krisen.
- I samarbete med marinbiologer i Namibia och Angola studerar vi havsströmmarnas rörelser för att se hur vi ska tackla den negativa utvecklingen för såväl fisket som ekonomin i stort, säger forskaren Geoff Brunditt vid Centret för Marina studier i Kapstaden i Sydafrika.
- Eftersom mycket tyder på att klimatförändringar spelar en viktig roll i sammanhanget, har vi
stora förhoppningar på konstruktiva lösningar i Köpenhamn, tillägger Brunditt.
Servaas van den Bosch
(Skribenten är frilansjournalist, knuten till Panosinstitutet i London)
