Dagarna här på Bella Center visar på en av FN-systemets stora svagheter. Det går trögt och kör fast på grund av bråk mellan ländergrupperingar om exempelvis procedurer i förhandlingarna. Hela förhandlingen tvärnitar. Och tidsschemat blir sinkat.
Av säkerhetsskäl har FN nu också beslutat att ett stort antal företrädare från icke-statliga organisationer nekas inträde till Bella Center. Från torsdag är det knappt några av oss som kommer att kunna vara kvar. Dags att dra hem. Men vad händer egentligen?
Klimatförhandlingarna är ett gigantiskt pussel där alla bitar i slutänden ska fogas ihop. Under första veckan pågick förhandlingar i ett trettiotal arbetsgrupper parallellt. Ingen kan ha överblick av ett sådant system. Resultaten av förhandlingarna utkom under slutet av förra veckan då de första konkreta texterna till allmänhetens kunde beskådas.
Och de berömda två spåren finns kvar. Dokument är dock inte särskilt klargörande. Förhandlingstexten är fortfarande nedlusad med ”hakparenteser”, vilket visar på frågor man inte nått koncensus om. Vid ett öppet möte förstod vi att frustrationen hos förhandlarna finns kvar. En del frågor verkar kunna ältats i åratal. Och några länder verkar fortfarande vilja förhala. En imponerande portion av tålamod behövs för att föra förhandlingarna vidare men inte för länge.
Vi börjar bli allvarligt oroade. Det finns inga texter med substans att presentera för ministrarna, enligt vissa delegater. Eller så är texterna fulla av tekniska detaljer som riskerar att hamna i ministrarnas knä och då vet vi inte vad som händer.
Vad gör vi då från näringslivet här på Bella Center? Förutom att ta del av många andras intressanta seminarier arrangerade Svenskt Näringsliv ett sk side-event i måndags. Ett bra tillfälle för näringsliv, politiker och samhället i övrigt att diskutera hållbara produkter och hållbar stadsplanering.
På seminariet presenterade först Philippe de Buck, vd BusinessEurope, det europeiska näringslivets ”Copenhagen Scorecard”. En punktlista med näringslivet syn på ett ambitiöst klimatavtal. Näringsminister Maud Olofsson knut an. Hon var glad att leva i en tidsålder då man kan göra skillnad och att det nu finns det ett gyllene tillfälle att ställa om till ett mer miljövänligt system. Näringsministern påpekade att det skett en dramatisk förändring hos hennes kollegor i Europa under de senaste tre åren. Från stor skepsis till intresse och numer ett kraftigt stöd för konceptet Eco Efficient Economy.
Som ett konkret exempel på energieffektivisering kunde Hans Stråberg, vd Electrolux, presentera en 70 procentig förbättring av energianvändningen jämfört med standarden för 15 år sedan för Electrolux kylskåpsmodeller. Från Hans Stråbergs perspektiv måste ett avtal i Köpenhamn innefatta minst tre punkter, såsom ett globalt pris på koldioxid, konkurrensneutralitet och harmoniserade produktregler. Energieffektivisering har också beröring på stadsplanering. Stockholm stad blev i början av året utsedd av EU-kommissionen till Europas miljöstad 2010. Miljö- och trafikborgarråd Ulla Hamilton, kunde vittna om erfarenheterna att ett bra samarbete med näringslivet ger stora resultat för miljön.
Sammantaget gavs en framtidstro. Näringslivet har många lösningar redan nu. Vi behöver dock ett ramverk för att enklare få ut nya produkter på marknaden och skapa bättre konkurrensförutsättningar. Därför är ett avtal viktigt.
Nu måste hakparenteserna bort och frågetecknen rätas ut . Texter som fler länder står bakom måste komma fram. Det börjar brådska.
Och nu lämnar jag Bella Center för att bereda plats till alla statsöverhuvuden. Måtte de få ihop ett avtal.
Birgitta Resvik är klimatexpert på Svenskt Näringsliv.
Läs fler analyser från Svenskt Näringsliv här.
