Replik på debattartiklen "Därför vinner alla på att avfallsmonopolet avregleras" av Viveke Idh, Återvinningsindustrierna.
Återvinningsindustrierna ropar igen att en avreglering på avfallsområdet är lösningen och även skulle minska klimatpåverkan. I sin debattartikel vill de inte kännas vid att det behövs en helhetssyn på frågan klimat, vilket de flesta har kommit fram till. Detta då en avreglering skulle medföra risken att en aktör ersätts av flera aktörer och därmed att ett besök i veckan blir 4-5 besök på samma gata av olika insamlingsentreprenörer. Alltså kraftigt ökat antal transporter och därmed ökad klimatpåverkan och bullerstörningar.
Bakom Återvinningsindustrierna står ett flertal av landets stora privata entreprenörer som t.ex. RagnSells, Sita, Carl F m.fl. Återvinningsindustrierna nämner inte det faktum att flertal kommuner idag köper insamlingstjänster från just dessa entreprenörer och att konkurrensen redan finns. Med en avreglering skulle konkurrensen öka mellan dessa entreprenörer och hamna på fastighets/företagsnivå istället för som nu på kommunnivå. Konsekvensen kan bli att entreprenörerna är mer intresserade av sammanhållna områden, stora avfallslämnare i centrala lägen och därmed skulle det mindre företaget, på mindre orter få högre tömningskostnader. Kommunerna har fortfarande ett ansvar för det mindre företaget men får sämre logistik och högre kostnader som givetvis kommer att debatteras. Den valfrihet som
Återvinningsindustrierna pläderar för saknar helhetssyn på vår tids största utmaning, klimatet, och står inte på den mindre företagarens sida samtidigt som det riskerar bli ett märkligt utnyttjande av kommunens ansvar för de icke lönsamma hämtställena. De vill plocka russinet ur kakan.
Det framförs att materialåtervinningen minskat och förbränningen ökat under fjolåret. Att förbränningen ökade i förhållande till återvinningen beror på att många bolag utnyttjade anläggningarna fullt ut, trots lågkonjunktur, genom att förbränna lagren av avfall. Minskningen på materialåtervinning beror inte på sämre utsortering, utan på att en hel del produkter inom elektroniken blivit lättare, mindre och att produktionen av tidningar och papper minskat betydligt. Då minskar även potentialen för återvinning. Det är inte negativt för miljön att det går åt mindre naturresurser för produktion och konsumtion. Allt detta vet Återvinningsindustrierna.
Debattinlägget framför att kommunerna inte investerar tillräckligt i anläggningar för biologisk behandling. Fel igen. Idag har cirka hälften av landets kommuner biologisk behandling av matavfall och fler är på gång. Det är kommunerna som har investerat i behandlings-anläggningar för avfall, och som drivit utvecklingen så att Sverige är en av de ledande nationerna i världen inom detta område.
Med tanke på de nationella entreprenörer som återvinningsindustrierna representerar verkar det märkligt att de behöver incitament för att investera i ny miljöanpassad teknik. Är inte det en självklarhet, en trovärdighetsfråga, att investera i detta, speciellt om man åberopar klimatförändringar i sin argumentation?
Torsten Czernyson, ordf. renhållningsstyrelsen, Lunds kommun (Kd)
Mätta Ivarsson, 2:a v.ordf renhållningsstyrelsen, Lunds kommun (Mp)
Erik Rånlund, renhållningsdirektör, Lunds Renhållningsverk
Anna Wilhelmsson Göthe, miljö- och marknadschef, Lunds Renhållningsverk
Återvinningsindustrierna ropar igen att en avreglering på avfallsområdet är lösningen och även skulle minska klimatpåverkan. I sin debattartikel vill de inte kännas vid att det behövs en helhetssyn på frågan klimat, vilket de flesta har kommit fram till. Detta då en avreglering skulle medföra risken att en aktör ersätts av flera aktörer och därmed att ett besök i veckan blir 4-5 besök på samma gata av olika insamlingsentreprenörer. Alltså kraftigt ökat antal transporter och därmed ökad klimatpåverkan och bullerstörningar.
Bakom Återvinningsindustrierna står ett flertal av landets stora privata entreprenörer som t.ex. RagnSells, Sita, Carl F m.fl. Återvinningsindustrierna nämner inte det faktum att flertal kommuner idag köper insamlingstjänster från just dessa entreprenörer och att konkurrensen redan finns. Med en avreglering skulle konkurrensen öka mellan dessa entreprenörer och hamna på fastighets/företagsnivå istället för som nu på kommunnivå. Konsekvensen kan bli att entreprenörerna är mer intresserade av sammanhållna områden, stora avfallslämnare i centrala lägen och därmed skulle det mindre företaget, på mindre orter få högre tömningskostnader. Kommunerna har fortfarande ett ansvar för det mindre företaget men får sämre logistik och högre kostnader som givetvis kommer att debatteras. Den valfrihet som
Återvinningsindustrierna pläderar för saknar helhetssyn på vår tids största utmaning, klimatet, och står inte på den mindre företagarens sida samtidigt som det riskerar bli ett märkligt utnyttjande av kommunens ansvar för de icke lönsamma hämtställena. De vill plocka russinet ur kakan.
Det framförs att materialåtervinningen minskat och förbränningen ökat under fjolåret. Att förbränningen ökade i förhållande till återvinningen beror på att många bolag utnyttjade anläggningarna fullt ut, trots lågkonjunktur, genom att förbränna lagren av avfall. Minskningen på materialåtervinning beror inte på sämre utsortering, utan på att en hel del produkter inom elektroniken blivit lättare, mindre och att produktionen av tidningar och papper minskat betydligt. Då minskar även potentialen för återvinning. Det är inte negativt för miljön att det går åt mindre naturresurser för produktion och konsumtion. Allt detta vet Återvinningsindustrierna.
Debattinlägget framför att kommunerna inte investerar tillräckligt i anläggningar för biologisk behandling. Fel igen. Idag har cirka hälften av landets kommuner biologisk behandling av matavfall och fler är på gång. Det är kommunerna som har investerat i behandlings-anläggningar för avfall, och som drivit utvecklingen så att Sverige är en av de ledande nationerna i världen inom detta område.
Med tanke på de nationella entreprenörer som återvinningsindustrierna representerar verkar det märkligt att de behöver incitament för att investera i ny miljöanpassad teknik. Är inte det en självklarhet, en trovärdighetsfråga, att investera i detta, speciellt om man åberopar klimatförändringar i sin argumentation?
Torsten Czernyson, ordf. renhållningsstyrelsen, Lunds kommun (Kd)
Mätta Ivarsson, 2:a v.ordf renhållningsstyrelsen, Lunds kommun (Mp)
Erik Rånlund, renhållningsdirektör, Lunds Renhållningsverk
Anna Wilhelmsson Göthe, miljö- och marknadschef, Lunds Renhållningsverk
