Trodde du att klimatförhandlingarna skulle vara som en saga med lyckligt slut? Då har du nu all anledning att tänka om.
Detta bistra budskap har den senaste tiden framförts unisont av världens ledare. Fredrik Reinfeldt och Barack Obama, Ban Ki-moon och Manuel Barroso, alla har de gjort klart vad som gäller. Köpenhamnsmötet kan aldrig bli en framgång. Köpenhamnsmötet kan aldrig leverera ett juridiskt bindande klimatavtal. Det som skulle bli den stora finalen verkar helt enkelt bli det stora misslyckandet, innan det ens har börjat.
Men är det rimligt att ge upp nu, flera veckor innan själva förhandlingarna i Köpenhamn startar? Ska vi ännu en gång behöva se politikerna skjuta alla avgörande beslut på en mycket oviss framtid?
Häromdagen funderade jag på veckans pessimistiska profetior medan jag förstrött bläddrade i en av kvällstidningarna. Jag fastnade i en artikel där någon känd person gav ett boktips till någon annan känd person, och där någonstans föddes idén till denna kolumn. Frågan som slog mig var förstås, vad skulle man egentligen ge för boktips för att peppa den nu så pessimistiska Fredrik Reinfeldt inför Köpenhamn?
Efter lite funderande kom jag fram till att Tage Danielssons Sagor för barn över 18 år vore perfekt. För i den boken finns det ju onekligen, ungefär som i ett Kinderägg, tre viktiga budskap i en och samma bok.
Sagan om Tödde och Mödde
”Vad bidde det då då?”
”Det bidde ingenting”
”Bidde det ingenting?”
”Nä, det bidde ingenting. Ajö, Mödde”
Historien berättar om Mödde, som utlovas en fyrarummare av borgarrådet Tödde. Men det blir ingen fyrarummare, utan varje år kommer nya tomma löften från politikern. Fyrarummaren blir en enrummare, som blir en parkeringsplats, som till slut blir just ingenting.
Jämför med historien om Köpenhamn. Mötet där allt ska bestämmas, där nästan allt ska bestämmas, där nästan inget ska bestämmas, där det på sin höjd blir några handskakningar, ett och annat leende och en massa tomma löften om nya möten.
Sagan om den stora ordransoneringen
”Eftersom han inte längre kunde ägna en massa tid åt att prata omkull väljarna så hade han i stället hela dagarna på sig till att tänka lite grann och uträtta en massa saker, så han blev allt den bästa statsminister som detta land någonsin har haft (…).”
Detta är historien om när Gud tröttnar på människornas meningslösa pladdrande och inför ordransonering. Alla människor får max hundra miljoner ord att använda under sin livstid. Inte oväntat blir en av de första personerna som gör slut på sina ord just en politiker. Frågan att ta med sig till Köpenhamn är om det inte är dags att ransonera ordet ”klimatledarskap” innan det att dess betydelse helt har urvattnats.
Sagan om busschauffören som tänkte att va fan
”Vet ni vad Hugo Berglund tänker när han far ut på Huddingevägen? Jo, förbannade Huddingevägen tänker han. Det är helt enkelt så att Hugo Berglund är lite trött på Huddingevägen.”
Vi har slutligen historien om busschauffören som tröttnar på att det är samma gamla visa vecka efter vecka, där ingenting förändras. En dag väljer han därför att svänga av från Huddingevägen för att helt enkelt köra vidare med sina passagerare, bort från Sverige, ända ner till Medelhavet och till värmen.
Boktips, visst. Men är det inte också just det här som världen skulle behöva i Fredrik Reinfeldt och i det europeiska ordförandeskapet?
En statsminister som inte tonade ner förväntningarna på Köpenhamn.
En statsminister som faktiskt visade klimatledarskap i stället för att bara prata om det.
En statsminister som tänkte att ”va fan - nu svänger vi av, tar en annan väg och så löser vi det här.”
Anders Hellberg är kampanjansvarig på svenska Greenpeace där han också hanterar skogs- och klimatfrågor
Fler analyser från Greenpeace
