Det är nu 33 dagar kvar. Det politiska momentum som byggts upp inför Köpenhamn är unikt. Klimatkrisen är fortfarande eskalerande. Förra veckan var en tuff vecka för klimatet. Europeiska rådet levde inte upp till förväntningarna. Samtidigt ökar trycket inför Köpenhamn runt om i världen.
Den 24 oktober deltog människor från 181 länder i aktioner för att visa vilka utsläppsnivåer planeten skulle må bra av. Det var den största politiska aktivitet som någonsin anordnats enligt 350.org. Samtidigt tar många med sitt klimatengagemang in i vardagen. Det var tydligt när Naturskyddsföreningen nyligen pratade ”Tänk om” med tusentals svenskar på IKEA-varuhus runt om i landet. Tänk om alla svenska hushåll bytte ut 15 glödlampor mot lågenergilampor, då skulle varje hushåll spara 600 kr var och Sverige skulle spara 210 000 ton CO2. För att dessa och större förändringar ska ske snabbt nog behövs bra politik i EU och Köpenhamn.
Barcelonamötet inleddes med att de afrikanska länderna vill stoppa förhandlingarna tills i-länderna kommer med utsläppsminskningsbud som ligger i linje med vetenskapen. Klimatförhandlingarnas chef Yvo de Boer sade i Barcelona att han väntar sig mer av EU när det gäller finansieringen än beslutet från europeiska rådet. EU beslutade att stå för sin ”beskärda del” av internationell offentlig finansiering på 22-50 miljarder euro årligen. U-länderna kan behöva stå för så mycket som hälften av det globala behovet själva och EU har inte klargjort att finansieringen ska ske utöver biståndet. Detta ökar förtroendeklyftan mellan nord och syd. EU vill reglera flyg och sjöfart är positivt, men behöver säkra att intäkterna ska gå till utvecklingsländer. EU:s förslag är långt ifrån den ”Marshallplan” för klimat- och utveckling som behövs.
Här om dagen var det många som satte morgonkaffet i halsen när Reinfeldt på DN-debatt spelade ner förväntningarna inför Köpenhamn med sitt ”Nu är Köpenhamn möjligen inte slutstationen”. Ett sådant uttalande står i skarp kontrast till behovet av som EU-ordförande medverka till ett en ny åtagandeperiod för Kyotoprotokollet och ett bra legalt bindande avtal i Köpenhamn. Han ökade trycket på u-länder ytterligare, även u-länder med låga per capitautsläpp. Det är magstarkt när kanske så lite som hälften av EU:s utsläppsminskningar görs inom EU och när finansieringen till Syd i stort är olöst.
Denna vecka avslutas med ett seminarium där den ständigt ökande skara VD samtalar om behovet av ett kraftfullt klimatavtal i Köpenhamn. De vill att i-länderna tillsammans minskar utsläppen inom i-länderna med 40 % i Köpenhamn och att i-länderna ökar sina klimatinvesteringar i u-länder – utöver biståndet. Många menar ett kraftfullt klimatavtal medför affärsnytta. SEI presenterar hur EU kan minska utsläppen med 40 % till år 2020 på ett av många seminarier på vår höstkonferens ”Miljösatsningar – en väg ur krisen” 6 nov.
Emma Lindberg är klimathandläggare på Naturskyddsföreningen
Fler analyser av Emma Lindberg
