Sedan jag utsågs till moderat miljöborgarråd i Stockholm Stad har målet varit detsamma: vi ska bygga vidare på de lärdomarna från bygget av en av världens mest respekterade miljöstadsdelar, Hammarby Sjöstad.
Utifrån den integrerade Hammarbymodellen, där hela stadsdelen samverkar för ett effektivt och resurssnålt utnyttjande av resurserna, och högt ställda mål när det gäller energieffektiviseringar och CO2-utsläpp, ska vi bygga en helt ny stadsdel i form av Norra Djurgårdsstaden, och vi ska arbeta vidare med att integrera miljöarbetet i alla delar av stadens verksamheter.
Den utvärdering av Hammarby Sjöstad som nu har gjorts är för att ta vara på erfarenheterna och inte göra om samma misstag i nästa projekt. Miljöaktuellt framställer resultatet av denna utvärdering som att sjöstaden är ett misslyckande. Helt fel, det är en succé trots att inte alla mål uppnåtts.
Hammarby Sjöstad började som den olympiska byn för OS 2004, och blev sedan ett projekt för att bygga den miljömässigt hållbara stadsdelen. Högt ställda mål sattes för hela stadsdelen. Bland dessa fanns att mängden deponi skulle minska, källsortering uppmuntras, kollektivtrafikanvändning vara hög, och att energiinnehållet i avfall och avloppsvatten skulle utnyttjas eller återanvändas, för att bara nämna några av målen.
Vi ska lära av erfarenheten. När man läser utvärderingen av Hammarby Sjöstad (Pandis, Brandt, KTH 2009) blir det väldigt tydligt att det integrerade arbetet, där vision och högt ställda mål fogas samman, och där byggherrar, stadens tjänstemän och andra gemensamt får arbeta fram systemlösningar för att nå de mål som ställs på arbetet är den metod som måste till för att bygga smarta stadsdelar. Politiken sätter målen, och aktörerna får sedan uppfylla dessa med olika tekniska lösningar.
I Hammarby Sjöstad förbränns 95 procent av avfallet, och omvandlas sedan till fjärrvärme (som i sin tur värmer sjöstaden och totalt 75 procent av stockholmarna). Resten komposteras. Avfallsvattnet rötas och omvandlas till biogas, och värmeenergin utvinns till nära 100 procent.
Utvärderingen visar att vi inte nådde hela vägen fram på energieffektiviseringsområdet. Vi ska lära av detta. Återanvändandet av energi och resurser från avfall och avfallsvatten visar att städer kan bygga hållbara system för att hushålla med resurserna och sänka koldioxidutsläppen.
Det är i städer som de stora miljövinsterna kan göras: genom helintegrerade system för transporter, energi, vatten och avfall, kan vi dramatiskt sänka resursanvändning i det svenska samhället - och globalt. Detta bidrar till Stockholms egna mål om att sänka mängden CO2 till 3.0 ton per Stockholmare (en sänkning med 43 procent mot 1990), men sparar även pengar åt stockholmarna. Den energienhet som kan återanvändas, istället för att nyproduceras, är i längden också den billigaste energienheten.
Målen för den nya stadsdelen Norra Djurgårdsstaden är klara: området ska från början vara anpassat till klimatförändringarna, det ska maximalt släppas ut 1.5 ton CO2 per innevånare, och till 2030 ska det vara helt fossilfritt. Det avgörande är att all teknik och alla lösningar måste vara marknadsmässigt gångbara. Norra Djurgårdsstaden ska vara ett showcase för det svenska miljökunnandet, där företag ska visa att med nit och systemtänk går det att minimera ett bostadsområdes klimatpåverkan.
För Norra Djurgårdsstaden kommer vi att sätta detaljerade mål, ännu en erfarenhet från utvärderingen Hammarby Sjöstad. Från avfallshantering, smarta energilösningar med smart-grids, mätning av el- och vattenförbrukning per lägenhet, och tankställen för el- och gasbilar, till möjligheter för de boende att själva påverka sin miljöpåverkan, etc. Om teknik- och lagstiftning så tillåter är framtidens stadsdelar nettoproducenter av energi, med solceller och annat som producerar energi åt de boende, och som kan sälja vidare överskottselektriciteten till andra hushåll eller elnät. Så blir också de boende aktörer på en grön elmarknad, och tar makten över klimatet i sina egna händer.
Så bygger vi ett grönt samhälle, där enskilda individers beteenden tillsammans kan skapa nya förutsättningar för klimatet.
Ulla Hamilton
Miljö- och Trafikborgarråd (M)
Utifrån den integrerade Hammarbymodellen, där hela stadsdelen samverkar för ett effektivt och resurssnålt utnyttjande av resurserna, och högt ställda mål när det gäller energieffektiviseringar och CO2-utsläpp, ska vi bygga en helt ny stadsdel i form av Norra Djurgårdsstaden, och vi ska arbeta vidare med att integrera miljöarbetet i alla delar av stadens verksamheter.
Den utvärdering av Hammarby Sjöstad som nu har gjorts är för att ta vara på erfarenheterna och inte göra om samma misstag i nästa projekt. Miljöaktuellt framställer resultatet av denna utvärdering som att sjöstaden är ett misslyckande. Helt fel, det är en succé trots att inte alla mål uppnåtts.
Hammarby Sjöstad började som den olympiska byn för OS 2004, och blev sedan ett projekt för att bygga den miljömässigt hållbara stadsdelen. Högt ställda mål sattes för hela stadsdelen. Bland dessa fanns att mängden deponi skulle minska, källsortering uppmuntras, kollektivtrafikanvändning vara hög, och att energiinnehållet i avfall och avloppsvatten skulle utnyttjas eller återanvändas, för att bara nämna några av målen.
Vi ska lära av erfarenheten. När man läser utvärderingen av Hammarby Sjöstad (Pandis, Brandt, KTH 2009) blir det väldigt tydligt att det integrerade arbetet, där vision och högt ställda mål fogas samman, och där byggherrar, stadens tjänstemän och andra gemensamt får arbeta fram systemlösningar för att nå de mål som ställs på arbetet är den metod som måste till för att bygga smarta stadsdelar. Politiken sätter målen, och aktörerna får sedan uppfylla dessa med olika tekniska lösningar.
I Hammarby Sjöstad förbränns 95 procent av avfallet, och omvandlas sedan till fjärrvärme (som i sin tur värmer sjöstaden och totalt 75 procent av stockholmarna). Resten komposteras. Avfallsvattnet rötas och omvandlas till biogas, och värmeenergin utvinns till nära 100 procent.
Utvärderingen visar att vi inte nådde hela vägen fram på energieffektiviseringsområdet. Vi ska lära av detta. Återanvändandet av energi och resurser från avfall och avfallsvatten visar att städer kan bygga hållbara system för att hushålla med resurserna och sänka koldioxidutsläppen.
Det är i städer som de stora miljövinsterna kan göras: genom helintegrerade system för transporter, energi, vatten och avfall, kan vi dramatiskt sänka resursanvändning i det svenska samhället - och globalt. Detta bidrar till Stockholms egna mål om att sänka mängden CO2 till 3.0 ton per Stockholmare (en sänkning med 43 procent mot 1990), men sparar även pengar åt stockholmarna. Den energienhet som kan återanvändas, istället för att nyproduceras, är i längden också den billigaste energienheten.
Målen för den nya stadsdelen Norra Djurgårdsstaden är klara: området ska från början vara anpassat till klimatförändringarna, det ska maximalt släppas ut 1.5 ton CO2 per innevånare, och till 2030 ska det vara helt fossilfritt. Det avgörande är att all teknik och alla lösningar måste vara marknadsmässigt gångbara. Norra Djurgårdsstaden ska vara ett showcase för det svenska miljökunnandet, där företag ska visa att med nit och systemtänk går det att minimera ett bostadsområdes klimatpåverkan.
För Norra Djurgårdsstaden kommer vi att sätta detaljerade mål, ännu en erfarenhet från utvärderingen Hammarby Sjöstad. Från avfallshantering, smarta energilösningar med smart-grids, mätning av el- och vattenförbrukning per lägenhet, och tankställen för el- och gasbilar, till möjligheter för de boende att själva påverka sin miljöpåverkan, etc. Om teknik- och lagstiftning så tillåter är framtidens stadsdelar nettoproducenter av energi, med solceller och annat som producerar energi åt de boende, och som kan sälja vidare överskottselektriciteten till andra hushåll eller elnät. Så blir också de boende aktörer på en grön elmarknad, och tar makten över klimatet i sina egna händer.
Så bygger vi ett grönt samhälle, där enskilda individers beteenden tillsammans kan skapa nya förutsättningar för klimatet.
Ulla Hamilton
Miljö- och Trafikborgarråd (M)
