Efter de första inledande 14 minuterna var det sen i stort sett miljö och klimat för hela slanten under talets resterande tid. Alla de 1000-tals Almedalsbesökare som på något sätt arbetar med eller engagerar sig i miljö och hållbarhet kunde andas ut. Efter att ha blivit negligerade i två dagar av först Lars Ohly och sedan Jan Björklund fanns här i varje fall en partiledare som verkade förstå miljöfrågornas vidd och allvar.

Maud Olofsson följde spåret tillväxt och klimatkamp hand i hand. Hon pratade målande om de borrprover från iskärnor som forskarna arbetar med och konstaterade att man kunde se många mänskliga fotspår från industrialiseringen där. Samtidigt påpekade hon att man där inte kunde se hur mänskligheten fått det bättre och det välfärdssamhälle vi idag värnar om.
- Jag väljer både tillväxt och minskade utsläpp, konstaterade hon.

I sitt tal var Maud Olofsson både visionär och konkret i miljöfrågorna. På den visionära sidan talade hon om hur resan mot det hållbara samhället just börjat, och hur sverige ska ta på sig ledartröjan i klimatarbetet.

På den konkreta sidan presenterade hon bland annat Centerpartiets nya förslag om ett klimatkonto som ska finaniseras av höjd koldioxidskatt och som sedan ska fungera som stöd för små och medelstora företags gröna innovationer. Hon pratade också om alliansens klimatproposition där miljöbilar från och med imorgon befrias från fordonsskatt de första fem åren.

Självklart kunde Maud inte undgå att banna oppositionen, men hon nöjde sig att kort hävda att det saknades en konkret miljöagenda bland det hon kallade miljövänstern. Att hon sen, något överoptimistiskt, talade om att torsken var tillbaka i Östersjön kan nog också de mest hårdhudade miljökämparna ha överseende med.