I pågående EU-valdebatt vurmar alla riksdagspartierna för klimatfrågan. Kandidaterna tävlar om att satsa mest resurser och sätta högst mål för utsläpp och energiförbrukning. Naturligtvis är det bra att kandidaterna vill driva och prioritera klimatfrågan som bör betraktas som EU:s viktigaste fråga. Det finns dock anledning att bredda diskussionen till att handla om mer än det rent tekniska. Klimatfrågan är också en människovärdesfråga.
Miljöförstöringen orsakar ett ökat antal naturkatastrofer. Vid naturkatastrofer dör kvinnor i betydligt högre utsträckning än män. Kvinnor är också mer sårbara vid katastroferna, inte minst på grund av att de är underordnade den manliga befolkningen både ekonomisk och strukturellt. Till exempel var merparten av dem som dog i tsunamikatastrofen år 2005 kvinnor. I den hårt drabbade regionen Aceh i Indonesien var 75 % av de döda kvinnor vilket gjorde att den överlevande befolkningen bestod av tre gånger så många män som kvinnor. Den höga dödssiffran genererade också spädbarnsdödlighet, tidiga äktenskap för unga flickor, färre flickor i utbildningsväsendet, sexuellt ofredande samt människohandel och prostitution kopplat till en ökad fattigdom. Kvinnor drabbas i större omfattning vid varje naturkatastrof men är fortfarande inte delaktiga i det miljöpolitiska beslutsfattandet och katastrofförebyggande arbetet världen över.
Avsaknaden av kvinnor i det miljöpolitiska beslutsfattandet har fått ödesdigra konsekvenser. I många länder har kvinnor som lever på landsbygden huvudansvaret för att införskaffa mat, djurfoder och bränsle. Detta ger kvinnorna goda kunskaper om lokal natur och ekologi som är användbara vid planering och beslutsfattande. Ett exempel är den landsbygdsarbetande kvinna som under en omfattande torka i Mikronesien år 2005, med hjälp av sin kunskap om öns hydrologi, hittade en plats där man kunde gräva fram friskt vatten.
På förslag från Kristdemokratiska kvinnoförbundet poängterade Kristdemokraterna genom ett rikstingsbeslut år 2008 att miljöfrågorna måste betraktas utifrån ett jämställdhetsperspektiv. Detta är också en fråga som förbundet har fått in i partiets program inför EU-valet. Det är ytterst oroväckande att jämställdhetsperspektivet är så lågt prioriterat hos övriga partier och i regeringens arbete. Europa har ett historiskt, ekonomiskt och teknologiskt ansvar gentemot kvinnorna i de mest drabbade länderna och Sverige är en självklar aktör i arbetet för ett jämställt klimat- och katastrofarbete.
Dagens europeiska miljöpolitiska policydokument saknar jämställdhetsperspektiv. De svenska EU-kandidater som blir invalda i Europaparlamentet kan förändra detta. På samma vis kan miljöminister Andreas Carlgren inkludera de uppenbara jämställdhetsaspekterna när miljöfrågorna uppmärksammas under det svenska ordförandeskapet i EU i höst. Sverige måste fortsätta att vara en drivande internationell aktör när det gäller miljö och jämställdhet.
Utmaningen är delvis att uppmärksamma skillnaden mellan kvinnors och mäns inverkan på miljön. Kunskapen om vars och ens miljöpåverkan måste påtalas så att beteenden börjar förändras. EU bör överväga möjligheten att införa individuella utsläppsrättigheter på transportområdet. Att verka för ökat kvinnligt deltagande i beslutsfattande församlingar är också centralt liksom att ange jämställdhet som mål vid fördelning av resurser och inflytande vid exempelvis stadsplanering. Att betona jämställdhet i EU:s arbete för hållbar utveckling borde vara en självklarhet. Det är det visst bara Kristdemokraterna som har förstått.
Adina Trunk
Europavalskandidat och 2:e vice förbundsordförande i Kristdemokratiska Kvinnoförbundet
Miljöförstöringen orsakar ett ökat antal naturkatastrofer. Vid naturkatastrofer dör kvinnor i betydligt högre utsträckning än män. Kvinnor är också mer sårbara vid katastroferna, inte minst på grund av att de är underordnade den manliga befolkningen både ekonomisk och strukturellt. Till exempel var merparten av dem som dog i tsunamikatastrofen år 2005 kvinnor. I den hårt drabbade regionen Aceh i Indonesien var 75 % av de döda kvinnor vilket gjorde att den överlevande befolkningen bestod av tre gånger så många män som kvinnor. Den höga dödssiffran genererade också spädbarnsdödlighet, tidiga äktenskap för unga flickor, färre flickor i utbildningsväsendet, sexuellt ofredande samt människohandel och prostitution kopplat till en ökad fattigdom. Kvinnor drabbas i större omfattning vid varje naturkatastrof men är fortfarande inte delaktiga i det miljöpolitiska beslutsfattandet och katastrofförebyggande arbetet världen över.
Avsaknaden av kvinnor i det miljöpolitiska beslutsfattandet har fått ödesdigra konsekvenser. I många länder har kvinnor som lever på landsbygden huvudansvaret för att införskaffa mat, djurfoder och bränsle. Detta ger kvinnorna goda kunskaper om lokal natur och ekologi som är användbara vid planering och beslutsfattande. Ett exempel är den landsbygdsarbetande kvinna som under en omfattande torka i Mikronesien år 2005, med hjälp av sin kunskap om öns hydrologi, hittade en plats där man kunde gräva fram friskt vatten.
På förslag från Kristdemokratiska kvinnoförbundet poängterade Kristdemokraterna genom ett rikstingsbeslut år 2008 att miljöfrågorna måste betraktas utifrån ett jämställdhetsperspektiv. Detta är också en fråga som förbundet har fått in i partiets program inför EU-valet. Det är ytterst oroväckande att jämställdhetsperspektivet är så lågt prioriterat hos övriga partier och i regeringens arbete. Europa har ett historiskt, ekonomiskt och teknologiskt ansvar gentemot kvinnorna i de mest drabbade länderna och Sverige är en självklar aktör i arbetet för ett jämställt klimat- och katastrofarbete.
Dagens europeiska miljöpolitiska policydokument saknar jämställdhetsperspektiv. De svenska EU-kandidater som blir invalda i Europaparlamentet kan förändra detta. På samma vis kan miljöminister Andreas Carlgren inkludera de uppenbara jämställdhetsaspekterna när miljöfrågorna uppmärksammas under det svenska ordförandeskapet i EU i höst. Sverige måste fortsätta att vara en drivande internationell aktör när det gäller miljö och jämställdhet.
Utmaningen är delvis att uppmärksamma skillnaden mellan kvinnors och mäns inverkan på miljön. Kunskapen om vars och ens miljöpåverkan måste påtalas så att beteenden börjar förändras. EU bör överväga möjligheten att införa individuella utsläppsrättigheter på transportområdet. Att verka för ökat kvinnligt deltagande i beslutsfattande församlingar är också centralt liksom att ange jämställdhet som mål vid fördelning av resurser och inflytande vid exempelvis stadsplanering. Att betona jämställdhet i EU:s arbete för hållbar utveckling borde vara en självklarhet. Det är det visst bara Kristdemokraterna som har förstått.
Adina Trunk
Europavalskandidat och 2:e vice förbundsordförande i Kristdemokratiska Kvinnoförbundet
