Det var på Återvinningsdagen på Grand Hotel igår eftermiddag som Anders Turesson var inbjuden att tala. Krasst konstaterade han att han och Sveriges förhandlare stod inför en tuff utmaning.
De officiella målen med klimatmötet för svensk del är att man ska uppnå "ett avtal om internationellt samarbete i klimatfrågan för perioden efter 2012 som: omfattar världens alla länder, omfattar alla viktiga frågor, leder till att världens samlade utsläpp reduceras med minst 50 procent till 2050 i förhållande till 1990 års utsläpps nivåer, samt främjar hållbar utveckling och länkar av utsläpp från ekonomisk och social utveckling."
- Det är en stor utmaning. Det kommer att vara en cirkus av klimatförhandlare, säger Anders Turesson.
Den allra största utmaningen med klimatmötet i Köpenhamn är enligt Anders Turesson att lyckas skilja ekonomisk tillväxt från negativ miljöpåverkan. Att visa att det går att nå tillväxt och samtidigt minska utsläppen.
- Det här är den stora gordiska knuten som måste lösas. Vi måste lyckas för att få med oss nationer som Indien och Kina och u-länderna, säger han.
Vid sin sida på Återvinningsdagens scen hade Anders Turesson utfrågaren och klimatexperten Jessica Henrysson som ställde ett antal intressanta frågor. Bland annat frågade hon Anders Turesson vad som är det bästa vi kan förvänta oss av Klimatmötet i Köpenhamn.
- Best case scenario är att vi får ett omfattande och ambitiöst avtal där alla kriterier uppfylls. Sen kommer det förstås bli detaljfrågor som hanteras efteråt, men politiskt måste vi vara överrens.
På frågan vilket som är det sämsta scenariot på Köpenhamnsmötet svarar han att det är om man kommer överrens om något dåligt.
- Självklart hoppas jag att förhandlingarna inte ska haverera som de gjorde i Haag 2001. Men samtidigt är det bättre än om vi kommer överrens om något riktigt dåligt. Om vi skapar ett dåligt system för låt oss säga 20 års tid framåt.
Anders Turesson säger att han är optimistisk inför förhandlingarna i Köpenhamn. Det främsta skälet till hans optimism är enligt honom själv USA:s inställning till klimatfrågan.
- Tack vare Barack Obama är USA nu äntligen med på banan och det råder idag helt andra tongångar. Självklart finns fortfarande en del frågetecken och det är fortfarande oklart vad USA har för position i många frågor, säger han.
En "detalj" som många vänder sig mot är det faktum att USA och Barack Obama bara sagt att USA år 2020 bara ska nå tillbaka till 1990-års utsläppsnivåer. EU har åtagit sig att 2020 ligga 20 procent under 1990 års nivåer - och om de ser jämförbara insatser från andra i-länder 30 procent under 1990-års nivåer. Alltså betydligt större åtagande än vad USA hittills utlovat.
- Man måste komma ihåg att det här är en väldigt komplicerad ekvation och att åtaganden inte är helt jämförbara i enkla procentsatser, säger Anders Turesson och fortsätter, det viktiga är att vi inte får några freeriders.
Vad händer om EU genomför sina åtaganden själva?
- Då löser vi inte klimatproblemet. Även om hela EU minskar sina utsläpp med 30 procent mot 1990 års nivåer så bidrar vi bara med en liten total procentförbättring av de totala utsläppen.
Hur kan Sverige påverka klimatförhandlingarna som EU-ordförandeland?
- För de svenska förhandlarna blir det här en utmaning. Vi måste ta på oss den politiska ledartröjan och samtidigt måste vi förstås täcka alla diskussionsfrågor. Det är viktigt att komma ihåg att det är EU som drivit den här processen. Utan EU hade vi inte haft något Kyoto-avtal, och ingen förhandling i Köpenhamn.
Om Sverige för EU:s talan, vem för då Sveriges talan?
- Man får se det som att Sverige är EU nu. Som tur är har Sverige inte stått i opposition till EU i de här frågorna.
Avslutningsvis låter utfrågaren Jessica Henrysson publiken räcka upp händerna. Hur många är optimistiska inför Köpenhamnsmötet och hur många är pessimistiska. En överväldigande majoritet av de drygt 100 deltagarna är optimistiska och bara en handfull är pessimistiska.
Bland pessimisterna finns bland annat Klas Eklund, seniorekonomen på SEB som är aktuell med boken "Vårt klimat".
- Det är en chefsförhandlares roll att vara optimistisk. Jag är betydligt mer pessimistisk, säger han.
Klas Eklund förklarar sin pessimism med det ekonomiska läget. Enligt Eklund tenderar politiker att bara kunna fokusera på en kris i taget, och där konkurrerar den finansiella krisen med klimatkrisen.
- Olof Palme brukade säga "ett helvete i taget" och så tror jag tyvärr att många politiker känner. I bästa fall tror jag att Köpenhamnsavtalet kan bli ett slags skelett som vi sen kan fylla med bra innehåll. Att tro att vi kommer att få ett avgörande, bra och färdigt avtal i Köpenhamn tycker jag är naivt.
De officiella målen med klimatmötet för svensk del är att man ska uppnå "ett avtal om internationellt samarbete i klimatfrågan för perioden efter 2012 som: omfattar världens alla länder, omfattar alla viktiga frågor, leder till att världens samlade utsläpp reduceras med minst 50 procent till 2050 i förhållande till 1990 års utsläpps nivåer, samt främjar hållbar utveckling och länkar av utsläpp från ekonomisk och social utveckling."
- Det är en stor utmaning. Det kommer att vara en cirkus av klimatförhandlare, säger Anders Turesson.
Den allra största utmaningen med klimatmötet i Köpenhamn är enligt Anders Turesson att lyckas skilja ekonomisk tillväxt från negativ miljöpåverkan. Att visa att det går att nå tillväxt och samtidigt minska utsläppen.
- Det här är den stora gordiska knuten som måste lösas. Vi måste lyckas för att få med oss nationer som Indien och Kina och u-länderna, säger han.
Vid sin sida på Återvinningsdagens scen hade Anders Turesson utfrågaren och klimatexperten Jessica Henrysson som ställde ett antal intressanta frågor. Bland annat frågade hon Anders Turesson vad som är det bästa vi kan förvänta oss av Klimatmötet i Köpenhamn.
- Best case scenario är att vi får ett omfattande och ambitiöst avtal där alla kriterier uppfylls. Sen kommer det förstås bli detaljfrågor som hanteras efteråt, men politiskt måste vi vara överrens.
På frågan vilket som är det sämsta scenariot på Köpenhamnsmötet svarar han att det är om man kommer överrens om något dåligt.
- Självklart hoppas jag att förhandlingarna inte ska haverera som de gjorde i Haag 2001. Men samtidigt är det bättre än om vi kommer överrens om något riktigt dåligt. Om vi skapar ett dåligt system för låt oss säga 20 års tid framåt.
Anders Turesson säger att han är optimistisk inför förhandlingarna i Köpenhamn. Det främsta skälet till hans optimism är enligt honom själv USA:s inställning till klimatfrågan.
- Tack vare Barack Obama är USA nu äntligen med på banan och det råder idag helt andra tongångar. Självklart finns fortfarande en del frågetecken och det är fortfarande oklart vad USA har för position i många frågor, säger han.
En "detalj" som många vänder sig mot är det faktum att USA och Barack Obama bara sagt att USA år 2020 bara ska nå tillbaka till 1990-års utsläppsnivåer. EU har åtagit sig att 2020 ligga 20 procent under 1990 års nivåer - och om de ser jämförbara insatser från andra i-länder 30 procent under 1990-års nivåer. Alltså betydligt större åtagande än vad USA hittills utlovat.
- Man måste komma ihåg att det här är en väldigt komplicerad ekvation och att åtaganden inte är helt jämförbara i enkla procentsatser, säger Anders Turesson och fortsätter, det viktiga är att vi inte får några freeriders.
Vad händer om EU genomför sina åtaganden själva?
- Då löser vi inte klimatproblemet. Även om hela EU minskar sina utsläpp med 30 procent mot 1990 års nivåer så bidrar vi bara med en liten total procentförbättring av de totala utsläppen.
Hur kan Sverige påverka klimatförhandlingarna som EU-ordförandeland?
- För de svenska förhandlarna blir det här en utmaning. Vi måste ta på oss den politiska ledartröjan och samtidigt måste vi förstås täcka alla diskussionsfrågor. Det är viktigt att komma ihåg att det är EU som drivit den här processen. Utan EU hade vi inte haft något Kyoto-avtal, och ingen förhandling i Köpenhamn.
Om Sverige för EU:s talan, vem för då Sveriges talan?
- Man får se det som att Sverige är EU nu. Som tur är har Sverige inte stått i opposition till EU i de här frågorna.
Avslutningsvis låter utfrågaren Jessica Henrysson publiken räcka upp händerna. Hur många är optimistiska inför Köpenhamnsmötet och hur många är pessimistiska. En överväldigande majoritet av de drygt 100 deltagarna är optimistiska och bara en handfull är pessimistiska.
Bland pessimisterna finns bland annat Klas Eklund, seniorekonomen på SEB som är aktuell med boken "Vårt klimat".
- Det är en chefsförhandlares roll att vara optimistisk. Jag är betydligt mer pessimistisk, säger han.
Klas Eklund förklarar sin pessimism med det ekonomiska läget. Enligt Eklund tenderar politiker att bara kunna fokusera på en kris i taget, och där konkurrerar den finansiella krisen med klimatkrisen.
- Olof Palme brukade säga "ett helvete i taget" och så tror jag tyvärr att många politiker känner. I bästa fall tror jag att Köpenhamnsavtalet kan bli ett slags skelett som vi sen kan fylla med bra innehåll. Att tro att vi kommer att få ett avgörande, bra och färdigt avtal i Köpenhamn tycker jag är naivt.
