Perovskit är ett mångsidigt material. Nu visar en ny avhandling från Chalmers att materialet kan komma till nytta inom tre viktiga tillämpningsområden – bränsleceller, nanokomponenter och gasseparation inför lagring av koldioxid.

Perovskit är en strukturtyp med tre komponenter – alkaliska jordartsmetaller, övergångsmetaller och negativa joner – och brukar ibland kallas oorganiska kameleonter då de kan anta olika former beroende på sin omgivning.

Annika Eriksson, som disputerat med avhandlingen, har undersökt en grupp perovskiter som har bra ledningsförmåga för både syrejoner och elektroner. Dessa egenskaper är åtråvärde både som material vid bränsleceller och vid gasseparation vid lagring av koldioxid. Innan man pumpar ner koldioxid i berggrundern vill man nämligen rena gasblandningen från andra gaser, däribland syre.

Just lagring av koldioxid har intresserat många den senaste tiden – både forskare och politiker. Så sent som igår beslutades det att en internationell forskargrupp, ledd från Lunds universitet, ska studera om tekniken håller vad den lovar, vad allmänheten tycker och vilka olika typer av lagstiftningar som skulle behövas för att tekniken ska kunna användas.
- Merparten av den forskning som gjorts om CCS-tekniken har varit teknisk. Vi ska studera de samhällsvetenskapliga, politiska, ekonomiska och rättsliga aspekterna, säger docenten i statsvetenskap och projektets ledare, Karin Bäckstrand, i ett pressmeddelande.

Forskargruppen ska främst försöka besvara om tekniken verkligen kan lösa koldioxidproblemet, eller om de stora investeringar den kräver istället bör läggas på långsiktigt hållbar energiteknik som sol- och vindkraft. Andra frågor som ska besvaras är vad den allmänna opinionen tycker och vad nyckelländer som har mer kolkraft än Europa - Kina, Indien och Brasilien - anser om tekniken.