Miljöminister Andreas Carlgren presenterade igår regeringens klimatproposition.

Målet är att minska utsläppen från hushåll, transporter och andra sektorer som står utanför EU:s utsläppshandel med 40 procent till år 2020. I mitten av seklet ska utsläppen vara nere på noll.

— Vi ska bryta mönstret och sluta peka finger åt varandra runt förhandlingsbordet, sade miljöminister Anderas Carlgren när han öppningstalade på Energitinget.

Målen ska nås genom satsningar på förnybar energi, energieffektivisering och en fossilfri fordonsflotta. I den första planen ingår bland annat en tiodubbling av vindkraften. Med hjälp av skatteförslag som blev kända tidigare i veckan och satsningar på alternativa bränslen ska landet ha en helt fossilfri fordonsflotta senast år 2030.

Enligt miljöministern är det helt avgörande att utsläppen av koldioxid och andra växthusgaser börjar att minska globalt sett inom de närmaste tio åren – svenska insatser i utvecklingsländerna är därför av mycket stor vikt.

— Det är viktigt att satsa pengarna där de gör störst nytta. Klimatnyttan i utvecklingsländer kan vara tio gånger större än om de enbart användes i Sverige. Den fattiga världen har alltför ofta sett löften från den rika världen gå upp i rök, så får det inte bli den här gången, sade Andreas Carlgren.

Miljöministern fick en omedelbar reaktion på innehållet i propositionen av Svante Axelsson från Naturskyddsföreningen och Birgitta Resvik från Svenskt Näringsliv. Birgitta Resvik gillar att regeringen lägger fast spelreglerna för företagen och att skattehöjningarna hamnar på rätt ställe.

— Det finns mycket positivt i klimatproppen. Den lyfter det internationella perspektivet betydligt mer än för ett år sedan, sade Birgitta Resvik från Svenskt Näringsliv.

— Vi bevakar den relativa konkurrenskraften. Några av våra medlemsförbund är missnöjda med de skatteförslag som lagts. Men om andra skattesäkningar kan kompensera våra fördyringar så kanske det blir bra i alla fall.

Birgitta Resvik gillade också de föreslagna satsningarna på FN:s flexibla projektmekanismer, så kallade CDM-projekt, som innebär att rika länder betalar klimatprojekt i fattiga länder och kan tillgodogöra sig dessa utsläppsminskningar. Men det gjorde inte Svante Axelsson från Naturskyddsföreningen.

— CDM går bara till nyrika länder. De är i grunden inte projekt som växlar upp tekniken utan bara en vara som byts mellan nord och syd. Det vi verkligen behöver är en Marshallplan för u-länderna och en annan för i-länderna, sade Svante Axelsson.

Naturskyddsföreningen tycker om inriktningen i klimatpropositionen men tycker att ambitionen är för låg. De vill ha 40 procents reduktion av utsläppen på hemmaplan plus motsvarande 40 procents reduktion i andra länder. Det är enligt Svante Axelsson vad forskningsläget kräver.

— Om vi tillämpar resonemanget om kostnadseffektivitet fullt ut skulle vi inte genomföra några projekt alls i Sverige. Etanolsatsningen skulle till exempel bli för dyr. Varför då inte ta bort hela den svenska satsningen?

— Jag tror att vi måste tänka om inför Köpenhamsmötet. Vi måste göra det till en njutning att minska utsläppen istället för att åka dit enbart med ambitionen att rädda jobb och lönsamhet. Det kommer bara att resultera i besvikelse, sade Svante Axelsson.