Mer än 80 procent av alla väpnade konflikter efter 1980 har utspelats i artrika och biologiskt mycket värdefulla områden. Det skriver en internationell forskargrupp i tidskriften Journal of Conservation Biology. 

Forskarna pekar ut 34 ”hotspots” av mycket stor vikt för den biologiska mångfalden på jorden – i inte mindre än 23 av dessa förekom omfattande väpnade konflikter mellan 1950 och 2000.

— Vi kan inte överge dessa områden. Förlusten av artrikedom och ekosystem gör befolkningen på plats ännu mera sårbar, säger biologen Russel A Mittermeier, en av författarna.

Listan över krig med stora miljöeffekter kan göras lång. I Vietnamkriget ledde användningen av det kemiska stridsmedlet Agent Orange till att 14 procent av skogarna avlövades och över 50 procent av mangroveträsken längs kusterna.

Skogarna i Sierre Leone, Kambodja och Demokratiska republiken Kongo har skövlats för att finansiera utdragna inbördeskrig. För två år sedan slaktades bergsgorillor i Virunga National park som en följd av det instabila läget under inbördeskriget i Demokratiska republiken Kongo.

När konflikterna bryter ut brukar utländska naturvårdare snabbt försvinna och lämna den lokala personalen i sticket. Det finns dock lyckade exempel på hur naturvårdare och militärer samarbetat även i orostider och upprättat ”fredade zoner” nära skyddade naturområden

— Att så många krig förs i artrika områden är en väckarklocka. Det gör det ännu viktigare att tänka på ”warfare ecology”, säger Thor Hanson, en av författarna till rapporten som publiceras i senaste numret av tidskriften Conservation Biology.