Världens medborgarna förväntar sig solida lösningar från både det civila samhället och de privata sektorerna. Samtidigt krävs överenskommelser som inte är mer långtgående än att alla länder kan ställa upp på dem. Utgångspunkten är ett gemensamt men differentierat ansvar.

Det finns tolv kärnfrågor att ta tag i, tolv utmaningar som det inte går att backa för.

Här är listan tillsammans med vår bedömning av hur svår varje utmaning kommer att bli.

1. Gemensam vision
Parterna måste enas kring grundläggande principer och ett gemensamt mål, men vill hellre diskutera konkreta frågor. Resultater blir sannolikt svepande ordalag som de flesta kan ställa upp på.
Svårighetsgrad: 2/5

2. Klimatmål
Det gäller att nå enighet om att basera målen på vetenskap som IPCC har presenterat. Uppslutningen är störst kring tvågradersmålet och mål om att stabilisera vid 450 ppm. Små ö-länder har dock uttryckt att man aldrig kommer att acceptera så låg ambitionsnivå, eftersom det vore att skriva under sin egen undergång.
Svårighetsgrad: 3/5

3. Utsläppsmål
Enligt IPCC:s bästa scenario krävs 25 till 40 procents minskade koldioxidutsläpp till 2020 jämfört med 1990. I Poznan lyckades man med skrivningar om den nivån för i-länderna, men flera anser att det är otillräckligt. Ett långsiktigt mål för 2050 upplevs som ofarligt för de flesta, men med ett medellångt mål till 2020 kommer vissa i-länder vilja skjuta på åtgärderna tills mer teknik har utvecklats.
Svårighetsgrad: 3+/5

4. Ökat engagemang för utsläppsminskningar
Utsläppsmål måste formuleras för i-länderna och man måste fastslå om de ska beräknas efter förmåga, historiskt ansvar eller andra parametrar. Alla är överens om att i-länderna ska ta ledningen och att det kan behövas mål för olika sektorer. I övrigt är det här mycket kontroversiella frågor.
Svårighetsgrad: 5/5

5.Fördelning av börda mellan i- och u-länder
Hur ska man hitta balansen i åtaganden mellan i- och u-länder för att nå det övergripande klimatmålet? För att nå målet kommer det att krävas kraftiga utsläppsminskningar även i u-länder och det gäller att hitta en balans mellan i- och u-ländernas åtaganden. Om inte i-länderna visar höga ambitioner kommer u-länderna vara passiva och tvärtom. Det behövs en positiv spiral. Kan dock innebära en överenskommelse i flera steg.
Svårighetsgrad: 5/5

6. Åtgärder i u-länder
Enligt Bali Action Plan ska u-länderna inte ha egna utsläppsmål, utan vidta mätbara åtgärder med finansiellt och teknologiskt stöd från i-länderna. Det krävs en stor apparat för att komma fram till hur olika åtgärder ska mätas, rapporteras och kontrolleras.
U-länder kommer att hävda frivillighet och kräva omfattande stöd. Särskilt USA kommer kräva att länder som Kina ska ha bindande åtaganden av samma karaktär som i-ländernas, men lägre. Mycket kontroversiellt.
Svårighetsgrad: 5/5

7. Hindra avskogning
Att minska utsläpp genom att stoppa avskogning i främst tropikerna är en lågt hängande frukt med många fler nyttor, men som har visat sig vara en notoriskt komplex fråga. Hur mäter man nyttan och ska skoglig verksamhet ingå i en klimatregim eller ligga utanför? Ska det vara en fond eller en marknadsbaserad mekanism och hur når man de bakomliggande orsakerna?
Svårighetsgrad: 4/5

8.Ökat engagemang för anpassning
Anpassningsfrågorna hänger­ tätt samman med övriga utvecklingsfrågor. En fond som kommer att bli operationell under 2009 har startats, men en avgörande fråga är hur den ska fyllas med pengar.
Förhandlingarna liknar biståndspolitikens komplexitet. I-länder vill ställa krav på hur medlen ska användas, medan u-länderna kräver snabba och lättillgängliga resurser – ibland även för sådant som inte är klimatrelaterat.
Svårighetsgrad: 3/5

9. Teknisk utveckling
Det finns enighet om att näringslivet behöver engageras mer och att det behövs ett ramverk för överföring av främst befintlig teknik, men inte hur det ska se ut. Frivilliga tekniköverenskommelser, fonder eller självfinansierade lån är några av förslagen.
Svårighetsgrad: 4/5

10. Finansiering av ­klimatåtgärder
Det finns många förslag om hur en överenskommelse kan göras ekonomiskt genomförbar. Svårast är att avgöra vad som ska finansieras offentligt och privat och vad som kan åstadkommas genom nationella regelverk.
U-länder är brända vad gäller bistånd och vill hellre se en form av bindande partnerskap, utöver biståndsmålen. Sannolikt kommer det att bli en mix av åtgärder där framgång kräver att klimatåtgärderna­ förenas med fattigdomsbekämpning.
Svårighetsgrad: 4/5

11. Flexibla mekanismer
Flexibla mekanismer ska dels hjälpa i-länder nå sina utsläppsmål, dels stödja hållbar utveckling i u-länder. Det råder enighet om att systemet behöver skalas upp, breddas och effektiviseras, men oenighet kring om det ska vara fortsatt projektbaserat eller bygga på hela program samt om koldioxidlagring och kärnkraft ska räknas in.
Svårighetsgrad: 3/5

12. Den privata sektorns medverkan
Klimatomställningen hänger på att den privata sektorn kan engageras, eftersom det ojämförligt största kapitalet finns där.
Näringslivet behöver även använda sina möjligheter att influera folk till miljövänliga tekniker och konsumtionsmönster. Denna del ligger till stor del utanför FN:s överenskommelse, men kommer att ha stort fokus under 2009.
Svårighetsgrad: Varierar