Generaldirektörer på Naturvårdsverket brukar bli långvariga. Sedan starten år 1967 har myndigheten bara haft tre chefer. Nu är det dags för den fjärde.
Det betyder inte att nya generaldirektören Maria Ågren har gott om tid på sig. Tvärtom. Naturvårdsverket behöver en snabb nystart.
Miljömyndigheten har svårt att hinna med övergripande strategier för sitt arbete, skrev utredaren Lena Marcusson förra året. Naturvårdsverket drunknar i alla krav från omgivningen och alla roller som verket ska spela.
Det ligger mycket i utredningens analys. Många statliga myndigheter har svårt att ändra sitt arbete när omvärlden förändras. Naturvårdsverket hör verkligen inte till de sämsta, men alltför mycket har gått på rutin de senaste åren. Samtidigt har förutsättningarna för miljöpolitiken ändrats drastiskt.
När Sverige gick med i EU bjöd vi på Miljödepartementet in våra danska kollegor för att lära av deras erfarenheter. John Baek Sörensen på Miljöstyrelsen hävdade att det tagit dansk miljöförvaltning 20 år att inse att landet verkligen var med i EU. Vi log i smyg, så skulle det naturligtvis inte bli i Sverige.
Naturvårdsverket har spelat en avgörande roll för svenska miljöframgångar i EU, till exempel i arbetet mot försurning och för strängare krav på bilavgaser. Myndighetens experter deltar i mängder av arbetsgrupper i Bryssel. Ändå saknar jag numera de strategiska initiativen med ordentliga resurser bakom. John Baek Sörensen hade mer rätt än vi trodde.
Det märks i arbetet med Östersjön. De många arbetstimmarna i HELCOM går delvis på rutin. Idag är det minst lika viktigt att påverka EU:s jordbrukspolitik och Polens budget. Regeringen vill få fram en Östersjöstrategi under höstens EU-ordförandeskap. Maria Ågren borde se till att Naturvårdsverket lämnar skarpare förslag till vad den kan innehålla och att verkets experter får möjlighet att bygga starkare nätverk med Polen och andra nyckelländer inom EU.
Miljön i Arktis är ett annat område där det brådskar. Naturvårdsverket har länge varit engagerat i Arktiska Rådets arbete, men också här håller spelplanen på att ändras. EU-kommissionen lade nyligen fram en första strategi för Arktis, med fokus på utvinning av gas och olja. Maria Ågren borde se till att regeringen under ordförandeskapet har ett bra underlag om hur EU kan bidra till miljöskyddet i norr.
Råvaror och kretslopp är ett tredje område där Sverige kan påverka EU bättre än i dag. Naturvårdsverkets arbete med avfall och farliga ämnen är alltför fragmenterat. När EU nu tar fram en råvarustrategi borde verket kunna bidra med svenska synpunkter på hur återvinning och resurssnål produktion kan minska både miljöpåverkan och Europas råvaruberoende av omvärlden.
Också i det globala arbetet behöver Naturvårdsverket tänka nytt. Jag skrev för några år sedan en framtidsstudie om den europeiska miljöpolitiken åt verket. Vissa saker har infriats, men liksom många andra missbedömde jag kraften i Asiens ekonomiska utveckling.
Naturvårdsverket kan göra mer för att stödja klimatförhandlingarna, till exempel med bättre förslag om vad som kan ingå i konventionens underskattade avsnitt om åtgärder (Policies and Measures). Det gäller även att utforma nya miljöregler med ett starkare globalt perspektiv.
På 1990-talet fanns den största dynamiken mellan nationella regler och europeiska. I dag är marknaden och produktutvecklingen så global att det mest spännande händer mellan EU, USA och Kina (och andra snabbt växande ekonomier). Se på hur kemikalielagen Reach får globalt genomslag.
Naturvårdsverket skulle kunna spela en större roll i 2010-talets avgörande allianser. Betydligt fler arbetsveckor borde läggas på samarbetsavtalet med Kina. Verket borde kunna förnya sina historiskt goda kontakter med amerikanska EPA och progressiva delstater (inte bara Kalifornien). Det är fortfarande viktigt att ta fram förslag tillsammans med andra EU-länder (inte minst med östeuropeiska länder, där Naturvårdsverket har stort förtroende). Men det behövs också gemensamma initiativ med amerikanska delstater och gärna med progressiva krafter i Sydafrika, Kina eller Brasilien. Det stora miljökunnandet i svenska företag borde gå att använda bättre också internationellt, till exempel genom ett närmare samarbete med näringslivets miljöchefer.
Att lägga mer kraft på strategiska initiativ i EU och globalt betyder inte att Naturvårdsverket måste prioritera ned det nationella. Expertkompetens på nyckelområden och kvalificerade bedömningar i principiella tillståndsärenden skapar trovärdighet i EU och globalt.
Däremot är jag övertygad om att mycket av dagens utredningsarbete kan bli effektivare och att det går att frigöra rejäla resurser till att bygga strategiska internationella nätverk. En av Maria Ågrens första åtgärder borde vara att gå igenom rapportskrivandet, inte minst när det gäller miljömålen. Det är inte antalet sidor som är avgörande för utredningars genomslagskraft.
En generaldirektör kan naturligtvis inte blunda för direktiven från regering och riksdag. Uppföljningen av miljömålen är ett uppdrag som Naturvårdsverket måste sköta, men arbetet tar orimligt mycket tid. Tanken när miljömålen kom till var inte att skapa en byråkrati som trängde undan andra angelägna uppgifter.
Rolf Annerberg har regeringens uppdrag att se över miljömålen, men Maria Ågren kan redan nu uppmana sina medarbetare att skriva kortare och fokusera på de viktigaste styrmedlen snarare än på oändliga beskrivningar av förhållanden som redan är kända.
Redan den 1 juli tar Sverige över ordförandeskapet i EU. Då måste regeringen ha ett bra underlag för sitt arbete. Det kan inte vänta på att förra SMHI-chefen skolar in sig på sitt nya jobb.
Maria Ågren är en omvittnat duktig ledare. Hon kan skapa den nytändning som Naturvårdsverket behöver. Visionen borde vara att bli en av världens duktigaste och mest omtalade miljömyndigheter, i den globala miljöpolitikens framkant. Förutsättningarna finns.
Mats Engström
Är ledarskribent på Aftonbladet och har tidigare arbetat på Miljödepartementet i tio år, bland annat som biträdande statssekreterare
Det betyder inte att nya generaldirektören Maria Ågren har gott om tid på sig. Tvärtom. Naturvårdsverket behöver en snabb nystart.
Miljömyndigheten har svårt att hinna med övergripande strategier för sitt arbete, skrev utredaren Lena Marcusson förra året. Naturvårdsverket drunknar i alla krav från omgivningen och alla roller som verket ska spela.
Det ligger mycket i utredningens analys. Många statliga myndigheter har svårt att ändra sitt arbete när omvärlden förändras. Naturvårdsverket hör verkligen inte till de sämsta, men alltför mycket har gått på rutin de senaste åren. Samtidigt har förutsättningarna för miljöpolitiken ändrats drastiskt.
När Sverige gick med i EU bjöd vi på Miljödepartementet in våra danska kollegor för att lära av deras erfarenheter. John Baek Sörensen på Miljöstyrelsen hävdade att det tagit dansk miljöförvaltning 20 år att inse att landet verkligen var med i EU. Vi log i smyg, så skulle det naturligtvis inte bli i Sverige.
Naturvårdsverket har spelat en avgörande roll för svenska miljöframgångar i EU, till exempel i arbetet mot försurning och för strängare krav på bilavgaser. Myndighetens experter deltar i mängder av arbetsgrupper i Bryssel. Ändå saknar jag numera de strategiska initiativen med ordentliga resurser bakom. John Baek Sörensen hade mer rätt än vi trodde.
Det märks i arbetet med Östersjön. De många arbetstimmarna i HELCOM går delvis på rutin. Idag är det minst lika viktigt att påverka EU:s jordbrukspolitik och Polens budget. Regeringen vill få fram en Östersjöstrategi under höstens EU-ordförandeskap. Maria Ågren borde se till att Naturvårdsverket lämnar skarpare förslag till vad den kan innehålla och att verkets experter får möjlighet att bygga starkare nätverk med Polen och andra nyckelländer inom EU.
Miljön i Arktis är ett annat område där det brådskar. Naturvårdsverket har länge varit engagerat i Arktiska Rådets arbete, men också här håller spelplanen på att ändras. EU-kommissionen lade nyligen fram en första strategi för Arktis, med fokus på utvinning av gas och olja. Maria Ågren borde se till att regeringen under ordförandeskapet har ett bra underlag om hur EU kan bidra till miljöskyddet i norr.
Råvaror och kretslopp är ett tredje område där Sverige kan påverka EU bättre än i dag. Naturvårdsverkets arbete med avfall och farliga ämnen är alltför fragmenterat. När EU nu tar fram en råvarustrategi borde verket kunna bidra med svenska synpunkter på hur återvinning och resurssnål produktion kan minska både miljöpåverkan och Europas råvaruberoende av omvärlden.
Också i det globala arbetet behöver Naturvårdsverket tänka nytt. Jag skrev för några år sedan en framtidsstudie om den europeiska miljöpolitiken åt verket. Vissa saker har infriats, men liksom många andra missbedömde jag kraften i Asiens ekonomiska utveckling.
Naturvårdsverket kan göra mer för att stödja klimatförhandlingarna, till exempel med bättre förslag om vad som kan ingå i konventionens underskattade avsnitt om åtgärder (Policies and Measures). Det gäller även att utforma nya miljöregler med ett starkare globalt perspektiv.
På 1990-talet fanns den största dynamiken mellan nationella regler och europeiska. I dag är marknaden och produktutvecklingen så global att det mest spännande händer mellan EU, USA och Kina (och andra snabbt växande ekonomier). Se på hur kemikalielagen Reach får globalt genomslag.
Naturvårdsverket skulle kunna spela en större roll i 2010-talets avgörande allianser. Betydligt fler arbetsveckor borde läggas på samarbetsavtalet med Kina. Verket borde kunna förnya sina historiskt goda kontakter med amerikanska EPA och progressiva delstater (inte bara Kalifornien). Det är fortfarande viktigt att ta fram förslag tillsammans med andra EU-länder (inte minst med östeuropeiska länder, där Naturvårdsverket har stort förtroende). Men det behövs också gemensamma initiativ med amerikanska delstater och gärna med progressiva krafter i Sydafrika, Kina eller Brasilien. Det stora miljökunnandet i svenska företag borde gå att använda bättre också internationellt, till exempel genom ett närmare samarbete med näringslivets miljöchefer.
Att lägga mer kraft på strategiska initiativ i EU och globalt betyder inte att Naturvårdsverket måste prioritera ned det nationella. Expertkompetens på nyckelområden och kvalificerade bedömningar i principiella tillståndsärenden skapar trovärdighet i EU och globalt.
Däremot är jag övertygad om att mycket av dagens utredningsarbete kan bli effektivare och att det går att frigöra rejäla resurser till att bygga strategiska internationella nätverk. En av Maria Ågrens första åtgärder borde vara att gå igenom rapportskrivandet, inte minst när det gäller miljömålen. Det är inte antalet sidor som är avgörande för utredningars genomslagskraft.
En generaldirektör kan naturligtvis inte blunda för direktiven från regering och riksdag. Uppföljningen av miljömålen är ett uppdrag som Naturvårdsverket måste sköta, men arbetet tar orimligt mycket tid. Tanken när miljömålen kom till var inte att skapa en byråkrati som trängde undan andra angelägna uppgifter.
Rolf Annerberg har regeringens uppdrag att se över miljömålen, men Maria Ågren kan redan nu uppmana sina medarbetare att skriva kortare och fokusera på de viktigaste styrmedlen snarare än på oändliga beskrivningar av förhållanden som redan är kända.
Redan den 1 juli tar Sverige över ordförandeskapet i EU. Då måste regeringen ha ett bra underlag för sitt arbete. Det kan inte vänta på att förra SMHI-chefen skolar in sig på sitt nya jobb.
Maria Ågren är en omvittnat duktig ledare. Hon kan skapa den nytändning som Naturvårdsverket behöver. Visionen borde vara att bli en av världens duktigaste och mest omtalade miljömyndigheter, i den globala miljöpolitikens framkant. Förutsättningarna finns.
Mats Engström
Är ledarskribent på Aftonbladet och har tidigare arbetat på Miljödepartementet i tio år, bland annat som biträdande statssekreterare
