Vattenfall har i hög grad organiserat den förstudie som pågått i tre år för att beskriva fördelar med en utbyggnad av älven. Bland annat har flera representanter från bolaget suttit i styrgruppen tillsammans med ledande politiker.
I september, två månader före folkomröstningen, skrev kommunledningen under ett avtal där Vattenfall lovade upp till 40 miljoner kronor i olika investeringar, plus ett vindkraftverk till priset av en krona, om de fick bygga ut vattenkraften i Vojmån.
– Jag tycker det är mycket tveksamt att det går till på det här sättet i ett offentligt företag. Bolagets pengar ska gå till en utbyggnad av produktionen men inte till politiska inspel, säger Evert Vedung, professor i statskunskap vid Uppsala universitet.
Det är enligt honom speciellt tveksamt om statsägda företag ska ställa ut ekonomiska löften till en av sidorna strax före en folkomröstning. Han jämför med folkomröstningarna om utbränt kärnbränsle som grannkommunerna Malå och Storuman höll på 80-talet.
– SKB (Svensk Kärnbränslehantering) agerade inte alls lika offensivt som Vattenfall när de ställde frågan om de fick inleda en förstudie i Malå och Storuman. Den enda vinsten som projektörerna kunde argumentera för i det fallet var spin off-effekter från själva bygget - men de lovade inte extra pengar.
– I Vilhelmina gav Vattenfall löften för att påverka den politiska opinionen. Jag undrar verkligen om ägarna i staten var med på att Vattenfall agerade opinionsbildare på det sätt som de gjort. Det borde föras en diskussion om detta, säger Evert Vedung.
Enligt kommunstyrelsens ordförande Gunnar Hörnlund (c) var kommunen tvungen att formulera alternativen i folkomröstningen som ett ja eller ett nej till projektet för att få fram ett konkret bud från Vattenfall - om andra utvecklingsalternativ blandats in hade denna kohandel varit omöjlig.
– Vi har tagit fram vad en utbyggnad av vattenkraften skulle medföra för nytta för kommunen, med jobb och pengar från Vattenfall. Om vi inte fått loss detta i förhandlingarna med företaget hade 99 procent av Vilhelminaborna röstat nej, säger Gunnar Hörnlund (c).
Det var in i det sista oklart vart den kontanta ersättningen på 40 miljoner kronor skulle gå. I avtalet stod att bolaget skulle ge pengar för investeringar i kommunen. Men i början av processen gick diskussionen att det var Vattenfalls pengar och att de skulle styra projekten.
– När kritiken mot projektet och avtalet växte så gled det allt mera över till att det var pengar som kommunen disponerade på egen hand. Det tog folk till intäkt för att nu skulle det satsas på åldringsvård och byggas vägar och allt möjligt, säger fiskebiologen Ingemar Näslund från Östersund som engagerat sig mot Vattenkrafts planer för Vojmån.
Ingemar Näslund är uppväxt i Vilhelmina och har följt processen på nära håll under de tre senaste åren.
– Den gamla utbyggarandan lever kvar i Vattenfall. De har mycket snabbt etablerat kontakt med kommunpolitikerna, den delen kan de sedan tidigare. Det som var nytt den här gången var den ekonomiska kompensationen, säger Ingemar Näslund.
Enligt honom har Vilhelmina kommun inte lyckats hålla sig neutral i processen trots att ledande politiker inte deklarerade sitt ja förrän i somras. Bland annat anställdes en informatör för två år sedan som hela tiden jobbat ihop med Vattenfalls informatör för att producera kommunens information om förstudien.
– Ju mer politikerna satt i arbetsgrupper och umgicks med representanter för bolaget, desto mer skapades det en vi-anda. Det fungerar ju så. Om du vill en sak och sätter dig med exploatören så blir man ju kompisar till slut och har svårt att vara lika kritisk.
Det var sagt att bolaget skulle hålla sig borta från debatten när förstudien var klar i juni 2008 och den politiska processen inför folkomröstningen startade. Så har det inte riktigt blivit.
– De fortsatte att producera rapporter som lades ut på förstudiens hemsida. Så fort en fråga dök upp i debatten kom det kort tid därefter en rapport i ämnet – till exempel ett fint bildmaterial på hur flödena efter en överledning skulle se ut när den frågan var på tapeten.
Vattenfall använder en liknande taktik i Nämforsen längre ned i Ångermanälven där de först fick nej från lokalbefolkningen till att minska flödet i forsen och muddra i älvfåran, men där de sedan erbjöd byalaget åtta miljoner kronor till bygden om de fick tillåtelse till projektet - ett drag som splittrat motståndet längs älven.
Men Hallå! Fyra frågor till Gunnar Axheim, chef för Vattenfall vattenkraft.
Varför röstade Vilhelminaborna nej i folkomröstningen?
— Jag tror att många av motståndarna tyckte att det Vattenfall gjorde på 50-talet när de byggde kraftverken var fel och de var irriterade på det som hände på den tiden. Det var ett viktigt skäl, säger Gunnar Axheim
Ni skrev ett avtal om ekonomisk kompensation med kommunen under villkor att det blev ett ja i folkomröstningen – varför?
— Vi ville få fram en lösning som var fördelaktig för kommunen om vi skulle bygga. Om man går tillbaka 50 år i tiden så fanns det en besvikelse över att man inte hittade acceptabla lösningar. Det var därför vi försökte hitta en fördelaktig lösning för kommunen.
Vad säger statens ägardirektiv om att använda bolagets pengar på detta sätt – för det är väl skillnad på att bygga en kraftstation och på att villkora pengar till en av sidorna i folkomröstningen? Det är ju opinionsbildande verksamhet?
— Mig veterligen finns det inget i direktivet som hindrar oss från att göra så här. Vad vi har är ett direktiv att försöka öka andelen förnyelsebar energi i produktionen från 40 till 49 procent och det gäller både vindkraft och vattenkraft.
Ser du ingen skillnad på om Vattenfall investerar i en dammförstärkning eller i en ekonomisk kompensation till en kommun som ska folkomrösta om ett Vattenfallsprojekt?
— Nej, jag tycker att det är positivt om vi hittar något som passar både oss och kommunen. Svårare än så har inte vi gjort oss för oss själva.
Fotnot: artiklarna om folkomröstningen i Vilhelmina publicerades i Miljöaktuellt 2008:9, 10 december

















