Förutsättningen för de djur som lever i ett sådant nätverk är dock att det går relativt enkelt att förflytta sig mellan de små gröna ytorna. Det visar den studie som forskarna Erik Andersson och Örjan Bodin vid Institutionen för systemekologi samt Stockholm Resilience Centre vid Stockholms universitet har gjort.

- Stads- och landskapsplanerare och förvaltare är i behov av tillförlitliga verktyg som kan hjälpa dem att på bästa sätt bevara eller återställa just de grönområden som ger mest av biologisk mångfald, säger Örjan Bodin som menar att nätverksmodellen kan bli ett sådant verktyg.

Örjan Bodin och Erik Andersson drar sina slutsatser efter att ha observerat ett antal olika fågelarters beteende i Stockholmsområdet.

Vid ett nätverksperspektiv på exempelvis en stads grönområden gäller det dock att ta hänsyn till flera faktorer, påpekar forskarna. Exempelvis har olika arter olika preferenser, det vill säga föredrar olika typer av grönområden. Dessutom gäller det att vara observant på vad som kan hindra djuren från att röra sig i bebyggda områden.