För att vara hållbart ska ett argument vara trovärdigt och relevant. Trovärdighet kan man bygga genom att lägga fram bevis. Eller genom att låta en trovärdig person framföra argumentet. 

Ett relevant argument är dels känslomässigt relevant, det ”upplevs” viktigt i sammanhanget. Dels är det sakligt relevant, det vill säga argumentet ”har med saken att göra”, berör den fråga som diskuteras. 

Att hänvisa till att en tvättboll inte innehåller tungmetaller, som en tillverkare gjorde i Miljöaktuellt nr 6, bevisar till exempel inte att ingredienserna i bollen är miljöanpassade. För hur vanligt är det egentligen att tvättmedel innehåller tungmetaller? Miljöanpassning av tvättmedel brukar ju röra helt andra saker, som innehållet av fosfor och svårnedbrytbara kemikalier eller vikten per tvättdos. Argumentet att medlet inte innehåller tungmetaller är med andra ord inte relevant. 

Om ett argument ifrågasätts med ett motargument, måste den som framförde det ursprungliga argumentet försvara sig med ett nytt argument som stödjer tesen, och så vidare. 

– Ju fler stödargument man tvingas ta till, desto mer försvagas ens ursprungliga tes. En bra tes är en som bottnar i odiskutabla fakta eller sociala överenskommelser om vad som är rätt och riktigt. Och som gör det i så få argumentationssteg som möjligt, säger Mattias Inghe, journalist och examinerad retorikkonsult. 

Men hur bedömer man då själva argumenten? Retoriken sätter ord på olika typer av falska argument man kan möta, på retorikspråk kallade ”fallacier”. Här följer exempel på några av dem.

Anekdotisk bevisföring innebär att man rycker någonting ur sitt sammanhang för att bevisa något. I kampanjen mot trängselskatt som föregick reformen hördes bland annat anekdoten om en stackars ensamstående mamma som skulle drabbas av skatten eftersom hon måste använda bilen för att kunna lämna på dagis på väg till jobbet. Även om argumentet kanske var sant i sig, var det missvisande eftersom konsultföretaget Transek, som gjorde förstudierna om skatten, även hade undersökt hur skatten skulle slå i olika grupper. Studien visade att det var manliga höginkomsttagare som skulle drabbas mest av skatten, medan kvinnor och låginkomsttagare skulle gynnas mest. Argumentet om den ensamstående mamman var därför sant men inte relevant.

Falsk auktoritet är en vanlig strategi för att underbygga ett budskap. Det har bland annat varit gott om falska auktoriteter i debattartiklar som går ut på att misskreditera klimatforskningen och skjuta klimatarbetet i sank. Ett färskt exempel är en debattartikel på Svenska Dagbladets Brännpunkt med rubriken ”Tro inte på klimatprofeten Gore”. Enligt författarna har ”klimathysterin” redan skadat svensk industri och bör snarast förpassas till historiens skräphög. Bland de författare som ska ge tyngd åt artikeln finns förutom den kände journalisten Åke Ortmark två professorer – inte i meteorologi, men i kemi! Frågan är vad kunskaper i fysikalisk kemi respektive organisk kemi har för relevans när det gäller studierna om klimatförändringar.

Om du vill ha en svår term att slänga i huvudet på oschysta debattörer kan du anklaga dem för att använda falsk dikotomi eller bifurkation. Det är ett trick som används, kanske både medvetet och omedvetet, för att polarisera debatten. Det falska ligger i att man utelämnar hela den verklighet som ligger emellan ytterligheterna. Det vill säga det finns bara två alternativ. Det här är ganska vanligt i bland annat rovdjursdebatten: 

”Antingen minskar vi vargstammen – eller också vågar folk inte gå utanför huset” är ett argument som hörts ofta i vargdebatten. Argumentet är en kombination av två argument som bägge är falacier. ”Antingen minskar vi vargstammen, eller också gör vi ingenting” är det underliggande första argumentet, som är en falsk dikotomi, ett ”antingen–eller” som inte är sanningsenligt, eftersom argumentet utelämnar majoriteten av befolkningen i rovdjurstäta områden – de som inte är rädda för vargangrepp i sin levnadsmiljö. 

På detta följer ett falskt argument som kallas slippery slope eller på svenska ”hal nedförsbacke”. En sak leder till en annan, som leder till en annan och så vidare, ungefär så här: ”Om vi inte gör någonting kommer vargstammen att explodera, och då kommer det att uppstå brist på mat till vargarna, vilket kommer att leda till att vargarna söker sig till bostadshus i jakt på föda, och väl där kommer de att attackera människor”. Den här typen av argument används för att överdramatisera. 

Ett annat exempel på en likadan kombination av argument är det välkända: ”Antingen minskar vi vargstammen – eller också dör våra jakthundar”. Det finns förstås andra sätt att minska vargangreppen på jakthundar, till exempel att ändra sina jaktmetoder i områden med mycket varg. 

”Fler jakthundar dör av jägarnas egna vådaskott än av vargangrepp” är ett sakligt motargument, förutsatt att det inte går att kritisera siffran. 

Ett relevant motargument till det kan vara att ”även om jägarna skjuter sina egna hundar, är det ett problem att vargar angriper jakthundar”.

Det kanske effektivaste sättet att vinna en debatt är att använda känslomässiga argument. De är mycket svåra att argumentera emot. När SVT visade ett inslag om en skogsarbetare som blivit riven av en björn hjälpte det inte att det samtidigt släppts en rapport som säger att bärplockare och orienterare löper mycket liten risk att bli angripna av björn. Säkert blir både bärplockare och orienterare skrämda av inslaget. Och då glömmer de kanske bort att undra vad mannen höll på med när björnen attackerade, och vilka andra omständigheter som föregick attacken. En information som helt saknades i inslaget.

Har du fler exempel på falska argument i miljödebatten? Kolla in listan på fallacier i faktarutan uppe till höger och lämna dina egna förslag till redaktionen! Du gör det antingen genom att kommentera artikeln eller genom att mejla skribenten. 

Mejla skribenten
Kommentera artikeln