Området har blivit krigsskådeplats för en klassisk miljökonflikt. Och roten till konflikten ligger under fötterna. Det är kalkstenen som hela landskapet vilar på. Kalkstenen är vid sidan av orördheten orsaken till landskapets unika naturvärden. Det är också orsaken till att det finländska kalkbolaget Nordkalk vill gräva ett 170 hektar stort sår i hjärtat av det allra finaste.
Som en följd av det stora värdet är området klassat som riksintresse – både för naturvården och kalkindustrin. Två riksintressen som är oförenliga med varandra.
Inom området finns flera Natura 2000-områden, två av dem gränsar till det planerade kalkbrottet. Enligt miljöbalken kan inget tillstånd lämnas till kalkbrottet om det påtagligt kan skada Natura 2000-områden. Området finns också med i den nationalparksplan som Naturvårdsverket tog fram för ett år sedan och som ska beslutas i höst. Men får Nordkalk tillstånd till sitt kalkbrott blir det ingen nationalpark. Då försvinner för alltid de natur- och friluftsvärden som den skulle bevara.
Men om bolaget kan visa att man inte påtagligt kommer att skada Natura 2000-områdena kan miljödomstolen tillåta kalkbrottet. Det beror på vilket riksintresse som går först. När två riksintressen står mot varandra ska enligt miljöbalken det alternativ väljas som ”på lämpligaste sätt främjar en långsiktig hushållning med marken, vattnet eller den fysiska miljön i övrigt”.
Samma kalksten som bolaget vill utvinna och naturvården vill bevara ger också området en mycket märklig hydrologi. Vattnets vindlingar är så underliga att det är mycket komplicerat, om ens möjligt, att förutspå vad som skulle hända om man spränger en jättelik grop – dubbelt så stor som Visby innanför ringmuren – tvärs igenom vattenflödet till Bästeträsk.
Gäckande vatten
Vattnets vägar på denna del av Gotland är ett mysterium som gäckar både tjänstemän och forskare. Så var det när kommunen provpumpade för att se om man kunde ta vatten ur borrhål i området. Och så var det när Nordkalk fick tillstånd till två provtäkter i det planerade kalkbrottet. I bägge fallen blev utfallet helt annorlunda än vad experterna hade förutspått.
– När IVL sa att det inte skulle bli något vatten, eller bara lite vatten, i provbrotten var det ju ingen som trodde att det skulle bli en sjö i det ena och torrt i det andra, säger Kalle Nyberg på länsstyrelsen.
Provbrotten ligger bara något hundratal meter från varandra, ändå var vattenflödet totalt olika i de 50 gånger 50 meter stora groparna.
– Att det var så olika så nära varandra i naturen var nog förvånande för alla parter. Och ändå var det bara sex meter djupt, säger Kalle Nyberg.
Ändå hade kommunen redan 2004 gjort bittra erfarenheter om områdets nyckfulla vattensituation. På gårdar som låg alldeles intill kommunens provborrhål var brunnarna relativt opåverkade. Men två kilometer längre bort sinade brunnen hos Bertil Ström, områdets största djurhållare med 125 tjurar och 250 tackor.
– Det är ju fortfarande ingen som kan förklara vad som händer, säger Kalle Nyberg.
Trots att det bara handlade om två borrhål fick Bertil Ström stora problem när det inte fanns vatten till djuren.
– Om Nordkalk får tillstånd skulle det rinna in lika mycket vatten i brottet på ett dygn som jag använder på ett helt år. Att det inte skulle påverka mig tre kilometer bort tror jag inte på.
Bertil Ström. Foto: Stig Hammarstedt.
Kommunens provborrningar syftade till att försörja Fårösund med dricksvatten. Gotland är en torr ö med säsongsvis brist på vatten, och vattnet i Fårösund är inte tillräckligt bra. Nu ansöker kommunen i Miljödomstolen om att få ta vatten från Bästeträsk för att förse Fårösund och i framtiden eventuellt även Fårö med dricksvatten. Att skydda Bästeträsk för framtida dricksvattenuttag är den viktigaste frågan för länsstyrelsen och är även den fråga som har fått kommunen att tveka om Nordkalks planer.
Trots att endast en smal landremsa skiljer Bästeträsk från Östersjön har Gotlands största sjö också öns kanske mest opåverkade vatten, det går att dricka vattnet direkt. Vattnet rinner från de orörda myrarna i och runt omkring det planerade brottet. Men ingen vet riktigt hur vattnet rör sig.
Kalkstenen är ett gammalt rev, fullt med vertikala sprickor som syns tydligt på hällmarkerna. Plötsligt kan vattnet försvinna i ett slukhål, eller springa fram där det är svårt att förstå var det kommer ifrån. Men det besvärligaste är att det friska grundvattnet vilar på ett lager av underliggande saltvatten. Till råga på allt finns här relikt saltvatten, uråldrigt havsvatten som har blivit kvar i fickor.
Risk för saltinträngning
Med andra ord är risken stor för att få in saltvatten i grundvattnet. Och då är det kört med dricksvattentäkten. Kalle Nyberg på länsstyrelsen tycker inte att bolaget ska ha något tillstånd om de inte kan visa att de inte försämrar vattnet i Bästeträsk. Och då krävs en betydligt mer omfattande kartläggning av hydrologin.
– De behöver provpumpa mer och under längre tid och välja tidpunkten när de provpumpar. När det gäller bergskvaliteten har de verkligen provborrat, där vet de vad de håller på med, säger han.
I och med att den enorma grop som Nordkalk vill spränga skulle skära tvärs igenom tillrinningsområdet till Bästeträsk har bolaget föreslagit att vattnet ska pumpas runt brottet, och det som rinner ner i brottet pumpas upp, renas och infiltreras i marken på andra sidan. Kalle Nyberg är inte imponerad.
– Det är mycket ingenjörsteknik de har tänkt sig för att lösa yt- och grundvattenproblematiken. Om vattnet skulle bli salt försvinner en stor del av tillrinningen till Bästeträsk. För det går ju inte att infiltrera bräckt vatten till Bästeträsk.
Osäker pumplösning
Men även om vattenkvaliteten skulle klaras tror han inte att pumplösningen skulle säkra framtiden för Bästeträsk.
– Det går ju inte att i evig tid ha pumpar som pumpar vatten. Det tar cirka femtio år tills det blir en sjö. Under den tiden tid blir området kring Bästeträsk radikalt påverkat. Detta är inte beskrivet i miljökonsekvensbeskrivningen.
Historien visar att det kan stå sig dyrt att försöka tämja naturen med duktiga ingenjörer.
– Det är alltid svårt att veta vad man chansar med och vad man vill lösa efter hand, som Hallandsåsen och Stockholms alla tunnelprojekt. Man bestämmer sig för att det ska gå och sedan får ingenjörerna fixa det.
Alldeles vid vägen till provbrotten sträcker myren ut sig, full av typisk gotländsk ag, det halvgräs som förr användes till taken. På våren står vattnet knähögt här, men nu knastrar det under kängorna. Den varma luften fylls av doften av vattenmynta och en lövsångares mjuka vattentoner. På marken växer brudsporre, blodnycklar, majviva och många olika starrarter. I vinden vajar gräsull, en av många växter här som visar att vattnets strömningar är helt opåverkade av diken, vägar och närsalter.
Den här myren har blivit föremål för en skriftväxling mellan EU-kommissionen och Sverige. EU-kommissionen undrar varför Sverige inte pekade ut Ojnare myr i förslaget till våtmarker som skulle ingå i EU:s Natura 2000-nätverk, som ett av de bästa exemplen på en gotländsk agmyr. Sverige valde en annan myr i stället och EU-kommissionen krävde en förklaring.
– Nordkalk och Svenska Mineral hade en intensiv lobbyverksamhet gentemot länsstyrelsen och Naturvårdsverket för att inte få myren utpekad. Bägge tog med myren i förslaget ändå, men på regeringsnivå plockades den bort av miljö- och samhällsbyggnadsminister Mona Sahlin, som sa att man måste ta hänsyn till kalkbolagens behov av kalktäkter, säger Kristina Bohman Söderdahl, sekreterare i föreningen Bevara Ojnareskogen.
Föreningen bildades när Nordkalks planer blev kända och har nu 160 medlemmar.
I slutet av maj skulle Nordkalk ha kommit med en undersökning om risken för saltvatteninträngning i brottet. I stället kom ett utspel av vd:n Hans Gustafsson. Bolaget skulle ändra sina planer och i stället för att spränga sig ner nio meter under havsnivån stanna en meter över.
– Det måste betyda att de inte har kunnat bevisa att det inte var någon fara för saltvattenfickor som skulle öppna sig och sprida sig till brottet, säger Kristina Bohman Söderdahl. (Strax efter pressläggningen presenterade Nordkalk den försenade rapporten, reds anm.)
Kan drivas i 25 år
– Men de allvarligaste invändningarna handlar ju inte om att de ville bryta under havsnivån utan dels om relikt havsvatten, dels om underliggande saltvatten som kan variera i djup jämfört med havsnivån.
Enligt Nordkalks ansökan kommer brottet att drivas i 25 år. Sedan är kalken utbruten och naturen förstörd. Nordkalk räknar med att 60 personer får jobb i det nya brottet.
– Kalkindustrin säger att kalkbrytningen är en gammal fin tradition på Gotland. Men förr gjorde man bara små sår i marken som kunde läka. Det går inte att jämföra med kalkbrytningen i dag, säger Olov Söderdahl, Kristinas man och föreningens ordförande.
– Oavsett vad man tycker om kalkbrytning så kommer politikerna en dag att tycka att det är nog. De tuggar i sig mer och mer, det här kanske bara tar 15 år i stället för 25, säger Magnus Martinsson, naturvårdskonsult med ett förflutet inom naturvården på Gotlands länsstyrelse, och tittar sorgset ut över kalkskogen:
– Allt det här kommer att bli bara pulver.
Några kilometer bort fylls luften och ögonen av vitt kalkdamm. På Nordkalks kalkbrott i Klinthagen går maskinerna varma och bullriga bland jättelika stenhögar. I en röd tegelbyggnad intill brottet möts jag av vd:n Hans Gustafsson.
Han är tillmötesgående och lättsam. Jag undrar om bolaget har slarvat eftersom de fått så mycket kritik för bristande underlag.
– Det har ställts krav på ytterligare undersökningar. Då har vi gjort det. Vi kanske inte visste från början vad som gällde.
Frågan om alternativ lokalisering är enligt honom helt utagerad.
– Vi tycker att vi har tittat runt och det är Bunge som gäller. Vi har borrat på våra marker och på flera ställen uppe i skogen. Vi skulle kunna ta Kappellshamn också, men där är fullt av hus och grannar och det är en kvalitet som inte är bra, och fyndigheten är grund.
Hans Gustafsson. Foto: Pernilla Strid
Men vad tycker han då att man ska göra när deras mest värdefulla mark för kalkbrytning är exakt samma mark som naturvården tycker är den mest skyddsvärda på Gotland?
– 28 000 hektar är skyddade på norra Gotland i dag för natur- och kulturvård och vi vill ha 170 hektar. Det måste finnas plats för bägge näringar att leva, säger Hans Gustafsson (men efteråt upplyser länsstyrelsen om att endast 8 000 hektar är naturskyddade).
Med andra ord, alternativ lokalisering för naturvården. Det mest värdefulla naturområdet måste gå förlorat, för kalkens skull. Samma argument som naturvården har, fast omvänt. Här slåss två oförenliga intressen med diametralt motsatta synvinklar.
– Därför har vi Miljödomstolen. Det finns demokrati i detta. Annars hade det varit gruvor överallt. Eller så hade allting varit skyddat, säger Hans Gustafsson.
Vill ha besked
Klinthagenbrottet har i dag 100 anställda. 2011 är kalkstenen slut. Då blir det nedläggning om det inte blir någon fortsättning i Bunge.
– Jag vill bara ha ett besked. Miljödomstolen får säga till oss: ”Nordkalk, ni främjar inte uthållig utveckling.” Då kan jag säga till mina gubbar: ”Sorry gubbar, då stänger vi 2011!”
Nordkalks ansökan har flera år på nacken och huvudförhandlingen har skjutits upp flera gånger. Nu är den planerad till september–oktober, ungefär ett år efter det ursprungliga datumet. Kalle Nyberg på länsstyrelsen är nöjd med hur miljödomstolen vid Nacka tingsrätt har skött ärendet så här långt.
– Domstolen har varit bra, man har lyssnat på parterna för att få in bra underlag till prövningen.
Undersökningarna behövs för att säkerställa att Nordkalk klarar miljöbalkens krav.
– Nordkalk måste kunna visa att de inte påverkar Natura 2000-områdena och att de inte försämrar vattnet i Bästeträsk. Annars tycker jag inte att de ska ha något tillstånd.
– Vi är en ö. Vi kan inte ta en ledning in från fastlandet. Det finns öar som renar havsvatten, men då får man smutsiga kraftverk. Har man rent vatten att tillgå så ska man vara rädd om det.
Ett par kilometer från det planerade brottet tittar Bertil Ström till sina tackor, som trampar omkring i försommartorkan.
– Det värsta som kan hända om kalkbrottet blir av är att Bästeträsk minskar så att det inte går att använda som vattentäkt. I andra hand är det att jag blir av med vattnet till mina djur.
