Den internationella sjöfarten är en av de största källorna till nedfall av kväveoxider och svaveldioxider över Sverige. De fartyg som bunkrar i svenska hamnar släpper även ut koldioxid som motsvarar 15 procent av de svenska utsläppen från land. 

Den förra regeringen gav Sjöfartsverket i uppdrag att föreslå ett system med utsläppsrätter. Uppdraget redovisades för ett år sedan, och Näringsdepartementet har under hösten fått in remissvaren. Det visar sig att motståndet mot Sjöfartsverkets förslag är stort.

Det finns ett utbrett missnöje framförallt från landbaserade industrier, till exempel gruvföretag och energibolag, att tvingas in i samma system som sjöfarten. De betalar redan idag en avgift för sina utsläpp av svavel och kväve och tycker att det räcker. Rederinäringen är å sin sida positiv till Sjöfartsverkets förslag. 

De båda ministrarna låter nu Sjöfartsverket gå vidare och utreda om det går att skapa ett system som både rederinäringen och de landbaserade industrierna kan acceptera, ett system där de kan handla utsläppsrätter med varandra. Något slutdatum för redovisningen av uppdraget är inte utsatt. 

IMO, den internationella sjöfartsorganisationen, ställer samtidigt skarpa krav på att minska svavelinnehållet i bränsle och att minska utsläppen från fartyg. Det är viktigt inte minst i Östersjön. Sjöfarten i EU väntas öka med cirka 45 procent under perioden från år 2000 till 2020.

Läs mer om TT-lines utsläpp av svaveldioxid i Trelleborg